Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andra. Vi kommo in i en tät, grönskande bokskog,
som, för att tala med en viss professor, var befolkad med
en oräknelig mängd af svin, hvilka i fullt mått njöto af
bokens, om ej af kunskapens, nyttiga frukt. Vid ändan af
denna skog uppbullades åter en oöfverskådlig pannkaka
för mina irrande blickar, som dock lyckligtvis snart
fingo någonting täckt att hvila på. Det var nämligen
en stor, smakfull byggnad, belägen på en liten höjd
några hundra alnar från vägen och omgifven af en
vidsträckt park. En tät allé ledde från landsvägen dit
upp. Ju mer jag betraktade detta ställe, dess mer
behagade det mig äfven, och jag stod just i begrepp att
våga en ny storm på min skjutsbondes »Local-Kenntniss»,
då en ung, skön man till häst mötte mig. Jag tyckte,
att hans ansikte var mig bekant, och han betraktade
äfven mig forskande. Hastigt klarnade mitt minne, och
jag utropade glad, ehuru ännu något oviss: »Är det
icke Axel G***?» Den unge mannen, som vid ljudet
af min röst äfven igenkänt mig, hoppade djärft som
en konstridare af hästen – jag ur schäsen – och midt
på landsvägen omfamnade vi hvarandra med all den
hjärtliga glädje, som tvenne länge skilda ungdomsvänner
vid återseendet kunna känna.
Sedan de första korta och glada frågorna blifvit
gjorda och besvarade, sade min vän: »Och härmed
förklarar jag högtidligen, att din resa för några dagar
är slutad. Följ mig nu genast hem! Tvenne gamla
kadettkamrater få icke så snöpligt skiljas. Vid en
butelj godt vin skola vi påminna hvarandra om gamla
pojkstreck. Min lilla gumma skall bli mycket glad att
få se dig, ty jag har ofta för henne omtalat de löjliga
äfventyr, vi båda haft tillsammans på det gamla
Karlberg – osaligt i åminnelse!»
»Hvad! är du gift?» frågade jag, storögd.
»Kors! vet du icke det? Dock, huru skulle ni
nordbor kunna veta, hvad som passerar i ’söderns
lunder, vid dess näktergalars sång’. Jo, Gud ske lof! jag
är gift för fem timmar ... nej, jag menar fem månader
sedan. Du kan aldrig drömma om, hvad tiden
gått fort. Och hvad min hustru är söt sedan – skam
till sägandes. Men du skall få se med egna ögon. Kom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
