Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Andra aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kort därefter sutto vi åter bredvid hvarandra i
diligensen. Morgonen var dimmig och kall. Efter en
stunds tystnad började mitt sällskap med en något
osäker röst: »Jag lofvade er i går en förklaring
angående min förklädnad. Jag vill nu samvetsgrant
fullgöra detta löfte, på det ni må finna, att ni icke på en
ovärdig slösat er ... godhet. Låna mig därför er
uppmärksamhet.»
Efter några ögonblicks paus berättade hon ungefär
följande:
»Mitt namn är Fanny von L***. Min mor dog
kort efter min födelse, och min far, en förtjänt
sjöofficer, som nedtyngdes af detta hårda slag, lefde
numera endast för mig, sitt enda barn. Själf en mycket
bildad man, gaf han mig en omsorgsfull uppfostran,
som vida öfversteg hans små tillgångar. Till hans
egenheter hörde, att han ända till mitt tolfte år lät mig
bära gosskläder, dels, som han sade, för att härda mig,
dels för att förtaga denna tillgjordhet, som en flicka
insuper under sin förvända uppfostran och som han
hatade mer än allt annat. Jag ägde tämligen goda
anlag för måleri och musik, och under de skickligaste
lärares handledning hade jag redan vid 15 års ålder i
dessa båda konster vunnit en icke så ringa färdighet.
Min gode far såg med glädje mina framsteg, men ack!
snart föll han i en tärande sjukdom, som läkarna
förklarade obotlig. Om han ej ägt mig, hade döden varit
honom kärkommen, men nu utgjorde tanken på mitt
blifvande öde ofta hans förtviflan. Han hade aldrig
ägt mera än sin sparsamma lön och kunde således icke
lämna mig något arf. Den enda släkting, som han ägde
kvar på jorden, var en äldre, ogift bror, som först på
sjömansyrket och sedan på lyckliga handelsspekulationer
samlat en ganska stor förmögenhet; men allt från
barnaåldern hade mellan bröderna rotfäst sig en
oenighet, som i mannaåldern ännu mer blifvit ökad
därigenom, att de båda älskat min mor och min far
blifvit den lycklige rivalen. För min skull öfvervann
han likväl detta olyckliga groll och skref till sin bror
ett rörande bref, däri han besvor honom att glömma det
förflutna och uppmanade honom att skänka skydd åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
