Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Andra aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viktig sak. Huru skulle jag, en stackars ensam flicka,
lyckligt och väl komma ner till Skåne? Jag hade
ofta märkt (härvid vände hon sig bort), att ungherrarna,
Gud vet af hvad orsak, lorgnerade mig och äfven följde
efter mig långa stycken, när jag någon gång vid ma
bonne’s sida gick ut i staden. Om jag nu reste ensam
hela 70 milen, huru kunde jag icke då blifva utsatt för
deras näsvishet l En förflugen idé rann mig i hågen.
Jag hade ju spelat gosse, tills jag var tolf år; hvarför
kunde jag icke äfven göra det vid sjutton? Karolina,
som fann detta förslag alldeles förträffligt, styrkte mig
på allt sätt i mitt dumdristiga förehafvande och lofvade
dessutom att genom sin broders hjälp skaffa mig
karlkläder, hvartill jag lämnade behöfliga kontanter. Så
sagdt, så gjordt. Jag beslöt att resa med diligensen och
begärde mitt afsked af ma bonne, som gaf det ogärna,
emedan hennes pension icke vunnit så litet genom min
möda. Karlkläderna voro anskaffade, och dagen för
af resan kom. Aftonen förut hade jag tagit afsked af
alla och sändt mina få tillhörigheter till diligenskontoret.
Tidigt om morgonen verkställde jag i Karolinas
kammare min förklädning och smög mig efter en lång,
sorglig omfamning ut. Det öfriga känner ni, men ni
känner icke, att jag redan, innan ni tog plats vid min
sida, börjat att bittert ångra det oförsiktiga steg, jag
tagit. Tusende svårigheter, som jag förut icke alls
tänkt på, började att framställa sig för min själ. En
långresa har sig icke så lätt – och hvad kände jag
dessutom världen genom annat än romaner? Jag kan
icke beskrifva den förskräckelse, som öfverföll mig vid
er ankomst .... Men ack!» fortfor hon efter en stund,
»den godhet, den omsorg, ni visade mig, innan ni ännu
visste, hvem jag var, gjorde, att jag redan i går
eftermiddag beslutat att upptäcka mig för er, väl vetande,
att jag vände mig till en ädel man, som icke så strängt
skulle bedöma ett dåraktigt ungdomsinfall. Ett tillfälle
omintetgjorde detta beslut, och det blef ... ni, som
gjorde upptäckten. Jag har nu intet vidare att tillägga
utom det, att jag hoppas hafva återvunnit er goda tanke
om mig, hvilken liksom alla goda människors måste ...
måste vara mig ... dyrbar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
