Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Tredje aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hungrig, stackars barn!» sade han därpå; »ät, ty
ungdomen kan äta.» För att göra gubben till viljes, åt
jag i glädjen verkligen mera än det anstår en flicka,
som några timmar förut gifvit bort sitt lilla, oroliga
hjärta åt en mustascherad ädling. Efter aftonmåltiden
förde farbror mig in i min sängkammare, ett litet
prydligt rum, där jag till min stora glädje fann ett
fortepiano. »Du behöfver hvila och likaså jag», sade han;
»som jag knappast nu längre väntade dig, har jag icke
allt så bekvämt inrättadt, som jag skulle önskat det.
Anse mig emellertid som din far. God natt!» – härvid
kysste han mig åter och gick. Jag sjönk ned på
mitt läger för att i en brinnande bön tacka den milda
Försyn, som ledt allt till det bästa. Huru rik hade jag
icke blifvit på denna dag! Jag hade förvärfvat mig
min farbrors deltagande, och hvad som gjorde mig
oändligt mera lycklig – din kärlek. Jag bad för min
farbror, jag bad för dig och återigen för dig, och med
ditt kära namn på mina läppar insomnade jag.
Solen tittade redan in genom fönstret, när jag
följande morgon vaknade. Jag steg upp lycksaligt stämd.
När min toalett var gjord, föll mitt öga på fortepianot.
De ljufva känslor, som minnet af gårdagen väckt i mitt
hjärta, gjorde, att jag i en sång började tolka höjden
af min sällhet. Jag hade ej hunnit långt, då dörren
sakta öppnades, och min farbror inträdde. Han hälsade
mig faderligt. »Kan du också sjunga och spela, mitt
barn?» sade han; »fortsätt då, jag ber dig. Länge har
jag måst umbära denna njutning.» Begäret att behaga
honom gjorde, att jag sjöng några ömma romanser
bättre än vanligt. Hans loford hade intet mått, han
bad mig jämt fortsätta. Från denna stund var han
fullkomligt kaptiverad och jag hans förklarade gunstling.
Min farbror lider mycket af hypokondri. När
denna påkommer, söker jag alltid att uppmuntra honom,
och om det icke lyckas med ord, kan jag dock alltid
vara säker att göra det med sång. På detta sätt har
jag på fjorton dagar förstått att göra mig oumbärlig.
Ofta kan han sitta hela timmar i min kammare och
lyssna på mitt joller, under det jag har något arbete
för händer. Jag har berättat honom mina öden efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
