Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Tredje aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framhviskade vi i afbrutna ord våra ljufva känslor, och detta
så lågt, att icke en gång Heimdal skulle hört det.
Likväl gick icke ett ljud för oss förloradt.
När jag återförde Fanny till sin plats, kom
farbrodern till oss. Han tycktes synbarligen nöjd öfver,
att Fanny firades som balens drottning. Vi började
åter språkas vid, och det syntes, som om jag steg i
hans gunst. Detta var äfven förhållandet, ty under en
frangaise, som jag sedan dansade med Fanny, berättade
hon mig med oförställd glädje, att farbrodern om mig
yttrat till henne: »Jag tycker just om den där unge
mannen – rättfram och glad – fadern upp i dagen.»
– »Ja, låtom oss göra allt för att vinna honom»,
hviskade jag, »och sedan, Fanny, sedan ....»
Hon rodnade och tryckte min hand.
Denna minnesrika bal, som för mig innebar så
mycken sällhet, nalkades till min stora bedröfvelse sitt
slut. Jag följde Fanny och farbrodern till vagnen, där
den senare ännu en gång bad mig att ej glömma bort
honom. »Kom snart!» hviskade Fanny, då jag
upplyfte henne i vagnen.
Ack, bönen var i sanning öfverflödig!
Tvenne dagar därefter reste jag ut till min älskade.
Jag mottogs af farbrodern med så mycken välvilja, som
det stod i hans makt att visa, och i Fannys ljufva
leende låg en välkomsthälsning, som hade varit
tillräcklig lön för en resa omkring jorden. På gubbens
begäran kvarblef jag där några dagar. Han tycktes ej
vara missnöjd med den hyllning, jag allt mera
oförställdt visade Fanny. Tvärtom lämnade han oss ofta
allena att tala om vår unga kärlek. Ack, huru ljufva
dessa samtal, under hvilka jag beständigt upptäckte
nya själens och hjärtats fullkomligheter hos min ömma
älskarinna!
Så ofta jag sedan kunde slita mig lös från min
tjänstgöring i Ystad, ilade jag lik fågel blå ’till min
längtans hulda mål’. Farbrodern, som jag numera
äfven kallade farbror, betraktade mig med nästan
faderligt öga. Ehuru han just ingenting yttrade, kunde jag
dock förstå, att han betraktade Fannys förening med
mig som en gifven sak. Ännu mera styrktes jag i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
