Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Våra vänner Rutschenhjelm och Freudenborg lyckades
slutligen att armbåga sig fram genom trängseln
och komma öfver landgången in på fartyget, Der
fängslades deras blickar af en syn, som kom själfve
Freudenborg att för ett ögonblick glömma laxen, kräftorna,
Stockholms-supen – ja, alla läckerheter i världen. På
en tältstol uppå akterdäck satt nämligen en äldre man
med ett ståtligt utseende, klädd i ljus sommarrock,
ljusa underkläder och halmhatt, och vid hans sida stod
en hög, smärt flicka, så skön, att det nästan gick
omkring för Rutschenhjelms ögon, då han nogare betraktade
henne. Hennes höga, ädla panna var omskuggad
af det mest glänsande, svarta hår, de stora, bruna ögonen
blickade omkring med ett förtjusande uttryck af glädje
och oskuld, och de små rosenröda läpparna krusades
esomoftast af det allra näpnaste lilla löje. Den svarta
sammetsspensen omslöt troget de härligaste former, och
som hon nu stod där, lekande med sitt parasoll, syntes
hon snarlik en Diana med bågen.
Freudenborg reste sig på tå och hviskade sin vän
i örat:
»Corpo di Bacco! min bror! så skön såg jag aldrig en tärna!
Vet du, hon redan har satt Freudenborgs hjärta i brand.»
»Tyst, galning!» sade Rutschenhjelm, »förolämpa
icke denna ängel med dina oheliga blickar. Men undra,
hvem hon kan vara! Vi skola fråga kaptenen.»
Den treflige och glade kapten S. kom just nu emot
dem, och af honom fingo de veta, att den hvitklädde
mannen var en rik brukspatron Silfverberg från någon
af de norra orterna och den vackra flickan hans dotter.
De skulle stiga af vid denna station för att sedan
fortsätta resan landvägen till Strömstad, hvars bad
brukspatronen ämnade begagna mot sin podager, som gjort
honom nästan oförmögen att gå. Tillika berättade han,
att brukspatronens kusk, som under resan varit nere i
maskineriet, genom oförsiktighet fått sin arm krossad
och hade måst kvarlämnas i Sjötorp. Han, kaptenen,
hade fått i uppdrag af brukspatronen att genom sina
bekanta härstädes söka att skaffa en annan kusk och
frågade till den ändan våra bägge vänner, om de kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
