Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och hans ändlösa improvisationer! Han kunde
fördärfva allting för mig, om han finge minsta hum
om mitt tilltänkta äfventyr, som nog är tillräckligt
besatt ändå. Men jag gör ju i det hela en god gärning,
då jag blir dräng åt en gammal podagrist, som icke
kan flytta sig själf. Till kusk duger jag åtminstone.
Hästskötsel är just en af mina starkaste sidor, och
hvem vet, huru haren kan ha sin gång under den långa
vägen.»
Under dessa och dylika tankar framflöt dagen
ganska långsamt för vår hjälte. På eftermiddagen kom
Springfeldt med den underrättelsen, att han i
skymningen ville föra Rutschenhjelm till brukspatronen, som
då väntade honom för att »göra upp villkoren». Den
efterlängtade timmen slog ändtligen, och då Rutschenhjelm
vid ett gifvet tecken öppnade den låsta dörren
för Springfeldt, kunde denne knapt igenkänna honom,
så förändradt syntes hans utseende. Rutschenhjelm var
en lång, smärt och välväxt man med korpsvart hår,
mörka, eldiga ögon och ett blekt, men ganska behagligt
ansikte. Han hade nu afrakat sina stora, svarta
mustascher jämte pipskägget och färgat sitt ansikte något
brunare med en svag upplösning af sepia för att icke
händelsevis blifva igenkänd på gästgifvaregården. Den
blå kuskrocken och läderbältet passade honom förträffligt,
och Springfeldt bedyrade »på sin salighet», att han
såg ut, som om han varit »född i stallet». De båda
förtrogna gåfvo sig sedan af och kommo obemärkta in på
gästgifvaregården, där Rutschenhjelm af Springfeldt
infördes till brukspatronen. Denne satt i en länstol och
tycktes leende åhöra en berättelse, som den sköna
dottern läste för honom ur en bok, hvilken hon vid
Springfeldts inträde lade å sido.
»Välkommen, min bäste herr kungl. sekter!» sade
brukspatronen till Springfeldt och räckte honom sin
hand; »välkommen! Är det kusken, som ni har den
godheten att föra med er?»
»Ja, han är nu här till er tjänst», svara Springfeldt;
»jag kan tryggt gå i borgen för honom; han är
en mycket skicklig och ordentlig karl i sitt yrke,
fördöme mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
