Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
att bota benskador och allt annat ondt. Jag skall skicka
efter honom.»
De voro nu framme vid Rabbalshed, där vår hjälte
lät lyfta sig ned af kuskbocken, hvarunder han pustade
af alla krafter. Han infördes i ett rum, där han
genast nedlades på sängen, och brukspatronen kom själf
ditin och beklagade på det högsta sin raske tjänares
olycka samt uppmanade gästgifverskan att på det
omsorgsfullaste sköta honom. »Låt mig nu se, att du
snart blir frisk», sade han till Rutschenhjelm, »och
välkommen efter, så fort du kan åka. Jag glömmer
aldrig ditt raska förhållande, och tänk nu allvarsamt
på att stanna i min tjänst. Se här litet grand till
dina behof», tillade han och räckte Rutschenhjelm en
sedel, ganska betydlig for en tjänare - »inga
invändningar! tag du emot bara, ty jag vore ju för närvarande
alldeles pank, om du ej försvarat min kassa i går. Du
skall få mer, mycket mer sedan.»
Sedan den gode gubben räckt honom sin hand,
den Rutschenhjelm hjärtligt tryckte, stapplade han ut,
och Rutschenhjelm låg där nu, glad öfver att vara
kvitt sin kusk befattning utan några obehagliga scener,
men tillika sörjande öfver att äfven med detsamma
vara skild från den sköna Hilmas åsyn, hvaraf han
käöt en så ren njutning under dessa tvenne lyckliga
dagar. »Hon vet nu, hvem jag är», tänkte han
bedröfvad, »och hon kan icke vara annat än förtörnad öfver
mitt bedrägliga förhållande. Men ack, om jag bara
kunde få se henne en gång till för att bedja henne om
tillgift!»
I detta ögonblick öppnades dörren sakta, och det
sköna föremålet för hans tankar inträdde, högt
rodnande, med ett litet bref i handen.
Vår hjälte for upp som en raket och stod med
nedsänkt hufvud framför henne, lik en brottsling för
sin domare.
»Jag förmodar», hviskade Hilma med värdighet
och med en blick, uti hvilken hon försökte att inlägga
en viss stränghet, »jag förmodar, att ni snart träffar
den främling, med hvilken jag samtalade denna morgon.
Lämna honom då detta bref och förlåt, att jag, verkli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
