Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Middagstiden tvenne dagar härefter rullade en
vacker resvagn in genom Strömstads tull och ställde sin
fart åt gästgif varegården. Några badgäster, som stodo
samtalande på torget, sågo nyriket på det ankommande
sällskapet, som utgjordes af tvenne herrar och en dam;
men som det kördes friskt förbi, hunno de icke att
verkställa några noggrannare observationer. De märkte
emellertid, att fruntimret, hvilket satt närmast åt deras
sida, var ovanligt vackert och höll något i sina armar,
som tycktes vara en späd världsborgare. En liten, tjock
man, som icke var någon annan än vår gamle vän
Freudenborg, vände sig nu till den närmast stående,
en treflig och glad löjtnant med förmögenhet, som han
ofta anlitade om penningelån och därför brukade kalla
sin bankir, sin »Rothschild» - och sade på sitt
vanliga, vårdade och metriska språk:
»Rothschild, min redlige bror, som öser ur ymnoghetsliornet !
Såg du väl skymten utaf ängeln, som flög här förbi?
Ögonen lyste som eld, och barmen var rundad som jag är;
Hon skall bli min kurtis, kanske »a prendre» hon är.»
»Det tror jag knappt», sade löjtnanten, »ty, om jag
icke såg rasande, hade ’ hon ett litet barn i famnen, och
det betyder intet godt.»
»Barn? förfärliga ord, som stört min ljufva förhoppning!
Ack, en annan har re’n första inteckningen fått!»
»Å, sörj icke för det, galenpanna», skrattade
löjtnanten, »du har ju ännu din sköna Hilma kvar, som
du slog för så befängdt på soaréen i går afton.»
Den lille tog sig på hjärtat och svarade suckande :
»Rothschild! du sade ett ord! Jag vill gömma det djupt i mitt
hjärta.
Ack, hvad kontanternas mängd skulle mig komma till pass!
Tjusande är hon och skön, och ständigt hon ler, då hon ser
.
Finge jag henne - ack, hvad Rutschenhjelm skulle bli flat!»
»Hur kommer du att tala om Rutschenhjelm?»
frågade löjtnanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
