Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Sedan första förtjusningen hunnit lägga sig något,
berättade Hilma, att hennes far, för hvilken hon nu
dagligen slagit frarn några vinkar om möjligheten att
snart få återse Ferdinand, därvid alltid suckat och med
knäppta händer höjt ögonen mot himmeln, liksom han
ville säga: »Ja, däruppe!» »O, jag är öfvertygad»,
tillade hon, »att han ännu älskar dig el]er rättare ditt
minne på det varmaste, ty han anser dig längesedan
död. En glad aning har däremot alltid sagt mig, att
du lefde, och, himmeln ske pris, aningen har ej
bedragit mig.»
»Goda flicka!» sade brodern rörd och strök
suckande de glänsande lockarna från hennes kinder, »ditt
hjärta är lika troget och rent som det guldhjärta, du
en gång gaf mig och som jag ständigt burit under
dessa långa år. Tanken på dig uppeggade mig att
försona mina ungdomsfel, och då jag tillika erfor, att den
skurken, med hvilken jag duellerade, slapp undan med
lifvet, började jag äfven känna en fast tillförsikt, att
jag skulle lyckas i mitt förehafvande. Tvenne goda
änglar hafva spridt ljus på mig och mina vägar: du
är den ena, och, om du vill följa mig, skall jag äfven
visa dig den andra ...»
Härmed slog han sin arm omkring den undrande
flickans lif och förde henne mot dörren till Isabellas
kammare, som han Öppnade under utropet: »Isabella,
omfamna din syster!»
Under ett gladt utrop flög den lifliga spanjorskan
i Hilmas armar, som. stod där Öfverraskad och
förundrad utan att kunna besvara de ömhetsbetygelser, som
slösades på henne. Hon kastade en frågande blick på
brodern och därefter en annan på det sköna väsende,
som ännu lutade sin kind mot hennes.
»Kors, hvad du ser gudsnådlig ut!» ropade Lenoir
skrattande till systern och omfamnade sedan dem båda:
»Du står här som nedfallen från skyarna och låter min
lilla hustru hafva hela besväret. Kyss nu din
svägerska på samma gång som jag. Gif akti ett, tu, tre!»
Rutschenhjelm, som höll sig på vördnadsfullt
afstånd med den lille herr Lars på sina armar, såg med
klappande hjärta, huru Hilma Öfverlämnade sig åt hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
