Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Insvept i sin storrosiga nattrock, satt brukspatronen
med ett Aftonblad i hand, under det hans dotter var
sysselsatt att ordna det lilla kaffebordet. Då hans öga
någon gång såg upp från lektyren, dröjde det med
faderlig huldhet på flickans sylfidiska gestalt och
uttrycksfulla ansikte, som nu glödde lifligare än någonsin af
väntan och hopp.
»Hvad du ser upprymd ut i dag!» sade gubben,
i det han lade ifrån sig tidningen; »du går icke, utan
du nästan flyger.»
»Ack! kan jag vara annat än glad?» svarade Hilma,
»då baden på få dagar haft en så välgörande verkan,
att pappa redan känner sig bättre.»
»Ja, Gud ske lof! det var en välsignad sak, att
jag reste hit. Men jag undrar på, att min raske kusk
ej redan kommit efter. Ännu i denna dag måste jag
skicka en läkare ut till honom; ty säkert är han värre
skadad, än han själf trodde.»
»Ah, han kommer väl», sade Hilma rodnande;
»sådant där folk behöfver ingen annan läkare än h vilan».
»Sådant där folk?» inföll patronen, smått förargad;
»säg aldrig så, min snälla flicka, ty du glömmer då,
att din far är född i ett ringa stånd och att han endast
genom flit och omtanke bringat sig upp. Som sagdt
är, jag skall skicka läkare till honom. Om jag nu bara
på köpet kunde få afbörda min skuld hos den där
besynnerlige främlingen, som fick min ring.»
»Kanhända att han infinner sig snart nog, så lät
det åtminstone på honom. Det tycktes nästan, som
om han hade någon bön att framställa för pappa.»
»Gud gifve det!» svarade den gamle. »Vårt
äfventyr var emellertid högst märkvärdigt, och jag har i
anledning däraf måst besvara väl tusen nyfikna frågor.
Men får jag nu mitt kaffe, barn lilla.»
I detta ögonblick hördes en sakta knackning på
dörren. Hilma skyndade att öppna, och Isabella inträdde
i all sin skönhet. Vid Hilmas hand sväfvade hon leende
fram mot brukspatronen, hvilkens milda utseende genast
ingifvit henne mod, och då han ville höja sig ur
länstolen för att hälsa den okända, fattade hon hans hand,
kysste den; knäföll och hviskade med ett bedjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
