Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
rörde sig också snabbare än de gjort på långa tider.
Af alla läkare är dock glädjen den skickligaste.
Denna lilla berättelse är nu så långt avancerad,
att det öfriga kan sägas i korthet. Som vi redan sett,
stå den forna kuskens affärer alldeles icke illa hos
någon af hufvudpersonerna, och allra minst hos den
vackra Hilma. Det bevisas af den där handtryckningen
på båten och af den tysta tillåtelsen att få behålla
rosen, för att icke tala om den »outgrundliga sympati»,
som de så plötsligt upptäckt. Vidare kan tillägges,
att, då Rutschenhjelm sent omsider i Lenoirs sällskap
lämnade brukspatronen, han äfven då af den sköna fick
en lindrig handtryckning, ackompagnerad af en blick,
så full af sympati, innerlighet och värma, att han ej
kunde få en blund i sina ögon på hela den återstående
delen af natten och först mot morgonen föll i en orolig
slummer, hvarur han snart liksom vid början af
denna dråpliga historia väcktes af den lille muntre
Freudenborgs hesa röst, som tätt vid hans öra
framti väste följande hexametrar:
»Vakna! du fräcke rival, som kastat din skugga emellan
Mig och den strålande nymf, rik uppå skönhet och guld!
Ha! förfärlige orm, som. länge jag hyst vid mitt hjärta,
Säg, hur du slingrat dig hit? - hit, till de ramsalta bad?»
Rutschenhjelm gnuggade sig i ögonen, skrattade,,
som han alltid gjorde åt den lille, kostliga figuren, och
svarade: »Jag skulle också hafva lust att fråga, huru
du rullat hit. Men det var bra roligt emellertid att
få skåda dit frodiga fullmånsansikte. Sitt ner, du
gamle oefterrättlige!»
Freudenborg sträckte ut handen och svarade:
»Sitta? nej tack! Din stol, den skulle mig bränna. Här står
jag
Liksom Babylons mur, oomkullrunkelig stark.»
»Nå, efter behag», svarade Rutschenhjelm och
började kläda sig, »men du ser ovanligt melankolisk ut i
dag, och du är hesare än vanligt.»
»Kan jag väl annat! Mitt hjärta, mitt arma, förkrossade hjärta
Lider af svartsjukans kval, allt se’n jag såg dig i går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
