Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
och kommer väl snart igen. Se så, var glad nu, jag
ber er.»
Jag kände mig utomordentligt matt, men jag
fattade likväl den vänliga flickans hand och tvingade mig
att le. »Ack, hvad ni är god l» sade jag, »men den
där doktorn var en bra stygg och förarglig människa.
Hvad i all världen kunde han mena med det, att jag
skulle bryta nacken af mig på den väg jag går? Han
gjorde mig stor orätt, ty jag har åtminstone alltid
be-flitat mig att gå dygdens väg.»
»Å, det är så hans sätt», svarade flickan och såg
ned, »han är som nästan alla doktorer butter och tvär,
men menar icke så illa. Kanske att han också trodde»,
tillade hon stammande, »att... att ni hade . . . hade
druckit, då ni blef Öfverkörd på gatan.»
»Den uslingen, hur kunde han tro mig om någonting
så lågt!» ropade jag häftigt och försökte att resa mig.
»Stilla! stilla, för all del!» sade Klara och tryckte
mig tillbaka mot kuddarna. »Jag bara gissade så ...
Kanske smeden, som icke bättre begriper, slagit fram
någonting därom; kanske ...»
»Men han var ohöflig mot er också, goda mamsell,
och det förargade mig ännu mer ...»
»Ack, kalla mig icke mamsell» ; bad flickan, »kalla
mig Klara, kalla mig du! Jag, jag är ingen mamsell.»
Hon suckade därvid och fortfor: »Men hvad behöfde
ni bry er om, att han var ohöflig mot mig; jag frågar
icke därefter. Men jag vet. . . vet, hvaraf det kommer sig.
Han är ... ond på min . . . moster - det är saken.»
»Hvarför det?»
»Jo, hon har . . . har icke följt hans ordinationer,
ser herrn», svarade flickan och steg upp för att öppna
dörren för smeden, som nu lät höra af sig utanför.
Denne kom in med några flaskor i handen, och
sedan han satt dem på bordet, sade han till Klara:
»Jag har nu sprungit för hennes skull hela kvällen och
behöfver, min själ, litet vederkvickelse. Får jag därför
tala litet grand vid Klara, som hon lofvat mig.»
»Nej, nej, icke nu», hviskade flickan bedjande och
pekade på mig, »en annan gång... i morgon ... i
morgon ...»
Braun, Samlade berättelser. II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
