Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
got, och allt kan förändras. Kom bara ihåg, hvad vi
kommo öfverens om nyss, så kan du alltid i mig
påräkna en vän. Farväl!»
Då nu doktorn ännu en gång klappade flickan på
kinden, fattade denna hastigt hans hand, böjde sig
djupt och kysste den häftigt. »Hvad är det för
upptåg, din lilla toka?»
brummade doktorn, »men du
kan följa mig ned för
trapporna, jag har kanske ännu
några ord att säga dig
angående .. . den unge herrn s
skötsel.»
Doktorn och Klara
gingo ut, och jag låg där nu,
full af förundran öfver den
förres plötsligt förändrade
uppförande både mot mig
och Klara. Synnerligast
gladde det mig, att han
blifvit god igen på denna
senare. »Men hur i all
världen», tänkte jag, »har han
väl någonsin kunnat vara
ond på ett så godt, ömt och
menlöst väsende l Dock, när
nu allting är godt och väl
igen, tjänar det till intet att
tänka därpå. Men jag
undrar, hvad det var, som han
kommit öfverens med henne
om? ’Det skulle jag just vilja veta.»
Det dröjde en god stund, innan Klara återkom,
men då hon nu nalkades mitt läger, syntes hon så nöjd,
så strålande af glädje, att jag förut aldrig sett henne
sådan. Pion satte sig bredvid mig och såg mildt leende,
tyst och länge på mig, ända tills hennes sköna ögon
började fyllas af tårar ...
»Ni gråter, goda Klara. Men hvarför?» hviskade jag.
»Ack, bara af glädje. Jag har nu funnit tvenne
människor, som äro goda och vänliga mot mig: er,
Braun, framlade berättelser. II. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
