Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
tryckte mellan sina; hennes läppar rördes, utan att dock
kunna frambringa ett ljud, men nu drog mig doktorn
hastigt genom dörren och ropade på betjänten, hvilken
jämte doktorn själf lyckligen bringade mig utför de
många trapporna och i vagnen.
Den fria luften, som jag ej inandats på så länge,
kryade upp mina lifsandar, och jag kände, huru
ungdomsmod och hälsa åter genomströmmade mina ådror.
Snart höllo vi utanför doktorns port och jag infördes
i ett stort, varmt och trefligt rum, där jag nedsattes i
en soffa, i hvilken doktorn tog plats bredvid mig. »Ett
glas fint Bordeaux-vin», sade han, »skall stärka er efter
denna första ansträngning. Drick, min unge vän, det
är icke farligt, då läkaren själf ger tillstånd därtill.
Jag har sedan något viktigt att säga er.»
Jag tömde glaset, som den gamle betjänten islagit.
»Lämna oss!» sade därefter doktorn till denne. Då vi
nu voro ensamma, hörde jag doktorn hosta, liksom han
varit förlägen om ord, Ögonblicket därpå fattade han
min hand och såg mig forskande i ögat, under det han
sade: »Hum! den där Klara, som så omsorgsfullt skött
er under er sjukdom, är, hum, en bra god och
beskedlig flicka, hum!»
Jag bejakade detta och rodnade häftigt, emedan
jag trodde, att doktorn ville utforska hemligheten af
min blyga kärlek.
»Verkligen en bra god och beskedlig flicka, hum!»
upprepade doktorn, »därtill har hon en brinnande håg
att förvärfva de kunskaper, hvilka hon förut varit i så
stor saknad utaf. Hon äger ett förträffligt hufvud och
ett ännu förträffligare hjärta. Detta senare har hon på
det tydligaste ådagalagt i sitt vackra handlingssätt mot
er, som hon fann öfvergifven och öfverkörd på gatan,
hum! Hennes gärning blir ännu vackrare, hum! när
jag säger er, hvad hon är, eller, rättare, hvad hon var,
då hon kom till er hjälp.»
Jag såg på doktorn förundrad. »Hon må vara af
huru lågt stånd som helst», utropade jag därpå,
»jag-ser ändå i henne min välgörerska, min syster, ty som
sådan har hon sannerligen visat sig mot mig.»
»Hon har det. Det är, som jag fruktade; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
