Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
tager ju ofta läkaren en syndares bikt. Säg mig, säg
mig, hvad har väl en fallen kvinna att önska annat
än... glömska och döden?»
Jag ryste vid denna fråga, och det föll mig genast
in, att den sjuka varit något helt annat än fosterdotter
till den aflidne grefven, men jag tänkte på Klara och
svarade mildt: »Tvärtoml Hon har att önska sig
försoningen och lifvet.»
»O, nej I det är omöjligt; ty minnet, minnet, den
dygdiges himmelrike, är ju hennes helvete.»
»Men det kan äfven blifva hennes himlastege, om
ångern är ren och uppriktig. Den Gud, sorn vi kalla
nådens, ser hellre till den brottsliges botfärdighet än
till den dygdiges rättfärdighet.»
»Men medmänniskors förakt?» stammade den sjuka.
»Hvad betyder det mot Guds välbehag? Men jag,
för min del, kan åtminstone icke förakta en sådan
ångerfull varelse; ty . ...»
»M tystnar?»
»Nåväl, jag förmodar, att ni behöfver tröst,
behöfver att stärkas i edra fattade goda föresatser. Jag
vill framställa för er ett exempel af en fallen kvinna,
som blef en ängel i godhet, i dygd. Det är väl mitt
lifs djupaste hemlighet, som jag nu går att blotta, men
jag gör det gärna, om det kan bära någon god frukt.»
Jag började nu att för den sjuka omtala, hvad du,
min vän, på dessa blad erfarit om Klara, och jag hörde
henne ofta snyfta under berättelsen. Vid slutet af
densamma, sedan jag omnämnt Klaras besynnerliga
försvinnande ur min moders hus, tillade jag: »Många år
hafva sedan dess förflutit, utan att jag erhållit minsta
underrättelse från denna flicka, som, ehuru jag ofta
anklagat henne för otacksamhet, jag dock ännu älskar
rent, innerligt, outsägligt, trots det hon varit. Ej tiden,
ej det kalla förnuftet, ej fruktan för världens dom har
kunnat förjaga denna kärlek ur mitt hjärta. Endast för
en tanke fasar jag: den, att hon kunnat återvända till sitt
förra lif. Men det är omöjligt, omöjligt. Hennes ädla själ,
en gång väckt till det goda, kunde icke mera vika
därifrån. O, jag ville gifva mitt lif, om jag finge återse henne
försonad och förädlad, såsom jag lämnade hennel»
Braun, Samlade berättelser. II. IQ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
