Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
ning öfverlägsna, den rika och beundrade skönheten,
glömde aldrig hvad hon varit, och ofta i obevakade
ögonblick öfverraskade jag henne med sorgens tår i ögat.
Hon var för ädel att icke känna sig förödmjukad, och
endast hennes obegränsade, outsägliga kärlek till mig
tycktes kvarhålla henne i en värld, där hon anade, att
jag ej längre kunde trifvas, om hon ginge bort.
Hon anade rätt. Det är nu tre månader, sedan
hon gick till de sällas boningar, efter att i tjugu år
hafva varit de olyckligas stöd och beredt mig en himmel
på jorden. Jag går nu snart att återse henne, ty som
läkare känner jag det förebud döden sändt mig.
Välsignad vare han, min frälserman! Välsignelse öfver dig,
min ungdomsvän! Och (jag vet, att äfven du instämmer
däri) välsignelse öfver henne! Farväl!
Ur »Berättelser och Utkast».
Stockholm, 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
