Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
förklarade favorit, liksom hennes dotter, den vackra
Tilda, deras ögonlust. Men hon förstod fullkomligt den
särdeles i hennes ställning svåra konsten att hålla alla
själfsvåldiga ungherrar på vederbörligt afstånd, både
från sig och ännu mera från den vackra Tilda, som
knappt kunnat blifva aktningsfullare bemött, om hon
varit den firade skönheten i en högre sällskapskrets.
Det låg äfven så mycket af oskuldens värdighet i denna
flickas änglalika skönhet, att den djärfvaste tunga måste
förstummas, det råaste sinne något lyftas, vid hennes
åsyn. Visserligen var hon, liksom alla andra vackra
kvinnor, de må nu röra sig i ett marketenteri eller i
ett slott, utsatt för lågande, ofta orena blickar, men
tvetydiga ord förnam hennes öra högst sällan, och när
det någon gång inträffade, tillrättavisades den felaktige
genast af den tysta, men mäktiga förebråelse, som talar
ur den sårade oskuldens öga, och han kunde dessutom
vara säker att sedan erhålla en ganska skarp läxa af
»konstapeln», som då gärna glömde den aktning, hon
eljes alltid plägade visa »förmän». Därtill hade flera
af de mindre bemedlade officerarne sina »klingande»
skäl att icke stöta sig med marketenterskan, som genom
utmärkt klok hushållning och ordning samlat en för
en sådan person ganska betydlig förmögenhet, hvarmed
hon vid tillfälliga behof alltid var färdig att tjäna dem,
som anlitade henne; ja, man hviskade till och med,
att mången rask, hederlig, men fattig yngling, som
framför andra funnit nåd för hennes konstapelsöga, återfått
sin revers öfverkorsad, då han infunnit sig för att
inlösa densamma, utan att dock få göra det. Ett löfte
om tystnad var den enda betalning hon begärde.
Sådana där vackra handlingar, de må nu komma från
hvem som helst, tala till hjärtat (och sådant, jag vågar
nästan påstå det, finnes hos militären mera än hos något
annat stånd), och om man till allt detta lägger den
viktiga omständigheten, att den hederliga »konstapeln»
bevistat krig samt genomgått många besynnerliga öden,
hvilka voro tämligen kända, ehuru hon själf högst ogärna
talade därom, så bör man icke förundra sig öfver, att
man skänkte henne och hennes dotter en aktning, så
stor, att den måhända aldrig blifvit eller vidare blifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
