Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
knektar, rasande litet, och för oss är det nog, om det,
som kommer från hjärtat, går till hjärtat. Således,
min bästa konstapel, får jag börja med att berätta,
att dagen heter Johanna, hvilket ni troligen glömt
under edra många omsorger för truppens andliga och
lekamliga välfärd, och att vi valt denna dag för att
tillställa er detta lilla minne, som vi sedan flera veckor
haft i beredskap. Gåfvan kommer ensamt från oss
unga, ty vi hafva varit smått afundsjuka om den äran
att få hedra - jag vill icke säga ålderdomen, ty det
vore att visa sig särdeles klen i additionen och kunde
dessutom möjligen reta er kvinnliga fåfänga, så
konstapel ni än är - men den mognade erfarenheten, den
bepröfvade tapperheten, den osvikliga redligheten och
det sanna nitälskandet för oss och vårt stånd. Utan
att vilja förklena någon af oss, vore det dock högeligen
att önska, att inom våra stoppade syrtuter klappade
ett så fullkomligt och ädelt krigarehjärta som innanför
er kofta, och att vi alla vore så noggranna om ’den
militäriska ordningens’ vidmakthållande, som ni under
er långa ’tjänstetid’ visat er vara. Visst är det en
sanning, att fruntimmerna alltid älskat och ännu älska
militären, men ingen har dock gjort det på ert vis;
ty ni har förvärfvat rykte, aktning och äfven välstånd,
då andra af ert kön ofta förlorat just samma
nödvändiga ’utredningspersedlar’ endast i och för samma sin
kärleks skull. Men detta kommer helt simpelt däraf,
att ni har hållit er till jfäKtjänsten, då de däremot
föredragit lästjänsten, hvilken är mycket bekvämligare,
ehuru vida vanskligare. Lycklig emellertid ni, hvars
dygd ingen betviflar, på samma gång alla omtala er
bravur, hvilka tvenne olika egenskaper väl knappast
förut varit förenade hos en sköldmö, om icke hos jungfrun
af Orleans, hvilken liksom ni hette Johanna. Om också
vi, bebyxade och mustascherade ungherrar, som ännu
aldrig varit nog lyckliga att få lukta krutrök, med en vis
afund blicka upp på det hedrande ärr, som pryder er
panna, ber jag er dock, min och allas vår gemensamma
älskade konstapel! vara fullkomligt öfvertygad om
uppriktigheten af de ord, som vi på denna silfverskål låtit
inrista och hvilka jag nu tager mig friheten uppläsa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
