Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
stapelns kanna», som f på denna min hedersdag står
öppen för en och hvar, och fast jag icke smakat något
spirituöst, se’n jag var i kriget, kan jag dock icke nu
underlåta att dricka mina goda och välborna, herrar till.
En gång är ingen gång. Skål!»
Och nu börjades ett ganska tappert pokulerande,
hvarunder vår konstapel visade sig som den mest
på-passliga och artiga värdinna. På en vink af henne
hade emellertid dottern aflägsnat sig redan vid kalasets
början, emedan hon icke nu sorn annars ansåg sig hafva
rättighet att tysta glädjen, då den blef för högljudd,
eller sången, då den blef för mycket burlesk. Sedan
man skämtat och sjungit en god stund och alla blifvit
tämligen upprymda, vände sig den fryntlige löjtnanten,
som hållit talet till konstapeln, och sade inställsamt:
»Jag fick nyss litet skurpens af er, därför att jag ingått
ett vad. Nu vill jag säga er, hvad det var om, men
lofva mig först vid er konstapelsparol att icke bli ond.»
»I dag kan jag icke bli ond för någonting,
fruktar jag. Så glad har jag blifvit öfver mina goda
herrars höga vänskap. Smörja vagnen, så går han lätt;
muta domarn, så får du rätt, säger ordspråket.»
»Nå, det låter godt. Vet då, käraste konstapel!
att jag slagit vad om, att ni icke skulle vilja berätta
oss edra märkvärdiga lefnadshändelser, om vi än både
er aldrig så mycket därom. Jag ansåg också vadet så
säkert förloradt, att jag tog in mitt »tappsit» på
förhand, men då jag nyss såg er glada och förnöjda min,
kunde jag icke underlåta att...»
Här tvärtystnade löjtnanten, emedan han såg ett
moln, visst icke af missnöje, men af sorg, lägra sig på
konstapelns panna. Han skyndade sig därför att
till-lägga: »Men jag ber er, för all del, bästa konstapel!
tro icke, att det låg några egennyttiga afsikter under
vår lilla hedersskänk. Denna var helt och hållet en
gärd af vår tillgifvenhet för er, men ni må väl icke
undra på, om vi just för denna vår tillgif venhets skull
gärna önskade att något närmare lära känna er och
edra öden, om hvilka vi hört så mycket h viskas, allt
till ert stora beröm, ehuru ni själf alltid söker undvika
att tala därom. Denna tystlåtenhet, så sällan tillhörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
