Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
stolen, lika yr och förflugen var jag på den tiden.
Hvarje bloddroppe i mina ådror hoppade som
kvicksilfver, och det fanns väl knappt en skolpojke, som
kunde mäta sig med mig i pojkaktighet och öfverdåd.
Därtill var jag ovanligt stor och starkt hyggd för mina
år, ehuru - men skratta icke nu åt gumman, mina
herrar! - man äfven sade, att jag var en rätt vacker
flicka.»
»Det bär ännu syn för sägen», försäkrade flera
unga officerare på en gång.
»Herrarne behaga att drifva», sade marketenterskan
i sitt konstapelsspråk, »men fagra ord mätta ingen mage,
och nu kan det i alla fall vara detsamma, antingen
jag var vacker eller ful, ty på ett par eller tre tiotal
kan man hinna att växa både till och ifrån sig.»
Därefter återtagande sin mera belefvade ton, fortfor hon:
»Min mor - måtte Herren kunna förlåta mig alla
de sorger jag bragte öfver hennes gråa hufvud! - var
liksom de flesta mödrar under denna allvarsamma tid
visserligen öm, men också ytterligt sträng och
gudfruk-tig. Mitt vilda väsende, hvilket hon ansåg för den
lifslefvande djäfvulens grasserande i en ung kvinnokropp,
väckte därför hennes djupaste bekymmer, och hon
vidtog de strängaste åtgärder för att, som hon själf sade,
göra mig till människa igen. Jag bevakades därför
med den yttersta omsorg, så att jag under flera års tid
icke kunde betrakta mig annorlunda än som en fånge
i mitt eget hem. Aldrig tilläts jag att sätta hufvudet
utom dörren utan att vara ledsagad af min mor, och
då hon nu ofta hela månader plågades af gikt, så att
hon måste hålla sig inne, böra herrarne kunna
föreställa sig, huru mycket ett så lifligt sinne som mitt
skulle lida af denna behandling. Visserligen vågade
jag ej att uppenbart trotsa den stränga vilja, som jag
från barndomen lärt mig att frukta, men jag fylldes
(Gud förlåte mig det!) nästan af agg mot mitt lifs
upphof, och jag beslöt inom mig att bryta den
hälsosamma bojan, så snart tillfälle yppade sig. Om också
detta uteblef ännu för flera år, erhöll jag dock en tröst,
i det en känsla vaknade hos mig, som kom mig att
tänka på helt annat än den fångenskap, till hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
