Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
domsdårskap jag nu stod färdig att begå; det var
snarare ett mer mognadt beslut att återgällda en stor skuld
och uppoffra mig själf och mitt goda rykte för den,
som uppoffrat detsamma för mig. Då jag förtrodde
Granat min plan, sökte väl denne på allt möjligt sätt
att afstyra dess utförande, men mina enträgna böner
i förening med hans egen varma kärlek såväl till mig
som till det äfventyrliga och ovanliga besegrade slutligen
hans invändningar, och han rådde mig nu, huru jag
på bästa sätt skulle gå tillväga.
Herrarne få förlåta mig, om jag yttrar mig helt
kort öfver hvad som nu närmast följer, emedan det
vidrör den enda uppsåtligt dåliga handling jag begått,
men öfver hvilken samvetsaggen ännu ej lämnat mig,
oaktadt många och långa år af ånger och botgörelse.
Det enda, som kan skänka mig någon tröst är, att jag
felade af kärlek, och Gad själf är ju kärleken.
Dessutom blef jag äfven snart grymt straffad för mitt
felsteg. Nog af - dagen innan regementet ryckte upp,
rymde jag från min mor, och kort därefter dog hon
af sorg och grämelse. (Här tystnade konstapeln för
några ögonblick och gömde ansiktet i händerna, därefter
fortfor hon): Nu, mina herrar, är det utsagdt, för hvars
skull jag alltid sökt undvika att tala om mina forna
öden, ty den, som säger a, måste äfven säga 6 och
icke dölja något för att göra sig själfvan rättfärdig.
Jag är emellertid förvissad, att ingen af mina hederliga
herrar nämner ett ord om detta för min dotter, ty hon
skulle lida af att veta mig brottslig. Jag tror dock
med säkerhet, att jag aldrig blifvit det, om min mor
behandlat mig med samma förtroende och godhet, som
jag sedan gjort till min föresats att visa mitt barn.
Tidig gåfva får dubbel tack, men två hårda stenar
mala icke väl tillsammans. Genom tvång och ett inspärradt lif sökte man att vakta mig för frestelsen, men
den kom ändå såsom tjufven om natten. Min dotter
har däremot fått vänja sig vid att se den på närmare
håll, och just därigenom tror jag, att den för henne
förlorat all lockelse. Föremål gör fagermätt, och hon
har mycket oskyldigare tankar bakom sin disk, än jag
hade i min stängda kammare. Men nu till min historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
