Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
att ingen vågade förolämpa den, som han högt förklarat,
att han tagit ’under sina vingars skugga’. Mitt lif
var därför så drägligt det kunde vara under dylika
omständigheter. På rastedagarna öfvades jag flitigt af
min fästman i exercis och ridning, hvari jag, utan
skryt sagdt, mina herrar, gjorde ovanligt hastiga
framsteg. Från min tidigaste barndom hade det utgjort en
af mina mest brinnande önskningar att få sitta upp på
en yster häst, och då nu ändtligen denna önskan gick
i fullbordan, kände jag mig verkligen lycklig, och ett
mod, en krigisk lust vaknade hos mig, hvaröfver jag
själf måste förundra mig. Stark och välväxt, som jag var,
därtill undervisad af den jag så högt älskade, var det
också helt naturligt, att allt, hvad jag gjorde, skulle
gå bra. Vi voro därför knappast komna på tysk botten,
förrän jag approberades, och s j älf ve general Cardell,
denna tappre krigare, men lifslefvande satan för resten,
nickade åt mig, då jag uppvisades i ridning. Detta är,
Gud straffe mig! sant, mina herrar, men hade han
vetat, hvem jag var, hade det nog blifvit annat af, ty
han var den värsta flickjägare som funnits, tror jag.
Som jag skref en tämligen vacker stil och därtill var
’nykter och anständig’, hvilket allt på den tiden var
bra sällsynt bland den värfvade truppen, blef jag nu
äfven befordrad till andre konstapel, och därifrån har
jag den benämning, jag ännu helst hör. På denna
befordran följde snart en annan, mina herrar, då jag blef
- en ärlig mans ärliga hustru.»
»Ack! säg, hur gick det till, hur gick det till,
söta konstapel?» ropade en mängd glada och nyfikna
röster.
»Å, det gick väl till, det, som alla andra
giftermål, vet jag», svarade konstapeln, litet brydd. »Drif
naturen ut med stång, den kommer dock igen en gång,
säger ordspråket, mina herrar. Under krig tar man
sakerna icke så noga, och det lyckades därför Granat
att finna en tysk, lutersk präst, som vigde oss samman,
efter att hafva gifvit oss tysthetslöfte. Tyskarna äro
ena goda, lätt förtjusta själar, de arma kräken, och
prästens beundran för mitt hjältemod, som han kallade
det; kände inga gränser.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
