Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
tiskt sinne, det djupaste intryck, och, då vi någon gång
voro fullkomligt ensamma, hade han icke nog ord att
uttrycka sin beundran för mig. Detta beröm från så
älskade läppar kunde icke annat än sporra min fåfänga,
och jag beslöt att så i krig som fred blifva honom
värdig. Den, som säger, att kvinnan icke är af naturen
lika tapper som mannen, han ljuger. Det är endast
hennes dumma uppfostran, som gjort henne till den
pjunkiga och lättskrämda pultron, som hon nu i
allmänhet är, det vill jag nästan svära på.
För att emellertid göra en lång historia kort, mina
herrar, vill jag för ingen del beskrifva ett helt krig och
våra marscher fram och tillbaka i norra Tyskland, i
Lauenburg och Mecklenburg m. m. Jag måste blott
nämna en händelse: under en marsch, då vi hade en
betäckning af Kronobergs tappra regemente (’drick, gode
herr löjtnant!’ sade nu konstapeln till den fryntlige
Kronobergs-löjtnanten, som alldeles förtjust henne med
sitt nyss hållna tal, ’drick! löjtnanten har gå mycket
mera skäl därtill, som det var löjtnantens förträfflige
herr fader, hvilken då betäckte min afdelning’). Under
nämnda marsch, säger jag, anföllos vi plötsligt af franska
tiraljörer och kyrassierer. Vi slogo dem likväl
man-häftigt tillbaka, men under striden hade det lyckats mig
att rädda min man och en ung löjtnant, som nu är
general. Jag såg dem båda omringade af fem
kyrassierer. Kärleken gaf mig en lejoninnas mod. Jag jämte
en duktig kamrat höggo tappert in och befriade dem,
och det var under denna strid, som jag erhöll det sår
på pannan, öfver hvars ärr jag ännu är stolt, emedan
det är det enda jag har att vara stolt öfver. Men stolt
är ett fult ord: tacksam är bättre. Och skulle icke
jag vara tacksam, då Gud hjälpte mig att bevara det
lif, som för mig var kärast på jorden? Den unge
löjtnanten, som var af hög familj och därtill öfverdådigt
tapper, omfamnade mig efter skärmytslingens slut, och
få dagar därefter erhöll jag - tapperhetsmedaljen i
silfver. Se, jag bär den ännu (och härvid uppknäppte
konstapeln sin pigesch och framtog ur barmen ett
gult och blått band, på hvilket medaljen hängde). Jag
har aldrig velat göra mig till ett spektakel for folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
