- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
198

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

»Hvem kunde väl vara varmare intresserad därför
än jag, älskade moder? Det hade dock icke passat
sig, att jag framställt förslaget, då alla veta, huru
partisk jag måste vara för min ädla välgörerska; detta
utgick således icke från mig, utan från löjtnant T. vid
kronobergarne, och omfattades genast med den största
liflighet. Mamma kan aldrig tro, hvad mamma är
älskad och värderad af alla människor.»

»Ja, Edvin», hviskade Tilda och förde konstapelns
hand till sina läppar, »om vi kunna vara stolta öfver
något, är det däröfver, att den gode Guden förunnat
oss en sådan mor. Om jag än vore en prinsessa, skulle
jag icke kunna sätta högre värde på min börd.»

»Säger du det? säger du det?» utropade
konstapeln och tryckte Tilda till sitt bröst med en häftighet,
som nästan förskräckte henne. »Säger du det, älskade
barn?» Därefter fortfor hon lugnare: »Nå, jag tror
dig, jag tror dig, och det gör mig godt att höra.»

»Hvart jag går, hör jag endast mammas beröm,
och det är blott för mammas skull jag öfverallt
be-mötes med så mycken godhet. Vet mamma, att
öfver-jägmästaren, till hvilkens vackra egendom här bredvid
Edvin följde mig, under det herrarne drucko härinne,
var så oändligt hygglig och artig mot mig och att
hans döttrar, de söta och glada flickorna, bådo mig
kalla dem du, fast de äro så mycket förnämare än
jag, men det var bara för mammas skull denna ära
skedde mig.»

»Det är icke andras beröm, blott din tillgifvenhet,
som gläder mig, min tös», sade konstapeln och steg
upp. »Men nu få’n I icke ’snablas’ längre. Gif henne
nu sin nattranson af kyssar, doktor, och ut med dig
sedan, ty vi behöfva att slå igen våra korpgluggar.»

Och ’nattransonen’ gafs, och den förtjuste doktorn
föstes ut af konstapeln, hvilkens hand han i dörren
ömt tryckte.

Dagen för konungens ankomst var inne. Längs
utåt kanalbankarna stodo trupperna uppställda, klädda
till full parad, och en oräknelig mängd människor af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free