Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
sant rojalistiska sinne kunde fördraga. »Hvad nu?»
sade hon strängt och vände sig hastigt till de fritaliga,
»är det så ni ha lärt att ära er konung! Akta ni er
att kasta små stenar på den, som har makten, ty då
kastar han stora igen! Konungar ha långa armar, minns
det, och det anstår icke hederliga odalmän att förnedra
sig själfva därigenom att de lasta sin kung, liksom
denne icke hade annat att göra än att komma på slaget
som en af edra bondklockare. Man bor ej sträcka sig
längre än täcket räcker, skall jag ha den äran säga er,
och man har sett så stora skepp segla omkull som en
vällingbytta ...»
Herren vete, huru länge denna straffpredikan skulle
hafva räckt, och hvad de förbluffade, dryga rusthållarne
skulle hafva svarat på densamma - men i detta
ögonblick hördes ropet: »kungen kommer!» och allt
blef tyst som i grafven. Omgifven af en lysande och
talrik svit, sprängde snart därefter »hjältekonungen»
fram och hälsade å ömse sidor den hurrande folkhopen
med detta hänförande behag, som var Karl XIV Johan
så eget. Då han nalkades det ställe, där »konstapeln»
stod, fästes hans skarpa öga på henne, och han
ingenkände henne genast samt vinkade henne till sig. Med
stolta steg och högburet hufvud frammarscherade
konstapeln och gjorde sitt vanliga hurtiga ställningssteg,
hvilket konungen besvarade med en nådig nick och ett
vänligt leende.
Som det är pinsamt för nationalkänslan
(oberäknadt det pinsamma för hjärnan att bråka sig fram
genom den franska grammatikens och glosornas labyrint)
att låta en svensk konung tala ett främmande språk,
vilja vi nu låtsa som att ingen tolk hade behöfts, och
vi återgifva frågorna på samma tungomål, som
konstapeln besvarade dem.
Konungen vände sig först till sviten och sade
skrattande: »Se där, mina herrar, en kvinna, som sett faran
i ansiktet. Jag skulle önska, att jag hade tio tusen
så tappra soldater.»
Därefter sade han till konstapeln: »Det fägnar mig
att se er vid hälsan, min tappra marketenterska!
Behöfver ni något?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
