Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
det kostar på att skrifva detta dumhögfärdiga, inbilska
och sanningslösa bättre!), nalkades han nu det ställe,
där allmogens friska, ofördärfvade och rödkindade
döttrar, som kanske just därför kallas sämre, med Tilda
i spetsen, stodo för att äfven i sin ordning blomsterströ
hans stig. Vid åsynen af Tildas utomordentliga
skönhet, red konungen fram till henne och höll in sin
frustande springare tätt invid flickan, hvilken dock,
modig liksom modern, ej ryggade en tum tillbaka.
Detta behagade konungen ännu rnera, och han böjde
sig ned och klappade henne faderligt på hufvudet.
Sedan det nu äfven på hans hastiga fråga blifvit
upplyst, att hon var marketenterskans dotter, smålog
konungen ännu mildare och han sade, i detsamma han
fortsatte sin ridt: »Fem tusen, i stället för ett U
Men hade konungen med välbehag betraktat den
vackra Tilda, fanns där äfven en annan i hans svit,
som icke kunde vända sina ögon från henne, och han
höll ännu stilla midt framför henne, sedan konungen
jämte den öfriga sviten försvunnit ur hans åsyn. Det
var en äldre, gråhårig officer i utländsk uniform och
med ett långt ärr på pannan. På den stolta, krigiska
hållningen, ännu säkrare än på den lysande dräkten
och de många ordnarna, kunde man se, att han var af
hög värdighet. Med högt rodnande kinder betraktade
Tilda äfven honom, och, ehuru hon fann sig brydd och
förvirrad af hans oafvända blickar, kunde ej heller hon
vända sitt öga från hans. Det låg en tjusningskraft
däri, hvilken hon ej visste att rätt förklara och för
hvilken hon nästan bäfvade, gripen af en oförklarlig,
blandad känsla af glädje och ångest. Först när den
utländske generalen efter att hafva dragit en djup suck
ändtligen ridit sin väg, kände hon sig lättare om hjärtat.
Konungen och hans svit skulle intaga några
förfriskningar i ett stort tält, uppslaget på en äng, och
kanaldirektionen, som ville skryta med något utsökt i
fruntimmersväg, hade anmodat Tilda att biträda vid
serveringen. Hon begaf sig därför genast till tältet,
som snart därefter fylldes af de höga gästerna, och
många voro de beundrande blickar, som fästes på
den sköna flickan, hvilken, då hon nu med oefterhärm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
