Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
tentareståndet samt slutligen ett bref från konstapeln
af följande lydelse:
»Välborne herr löjtnant]
Fara fastande från by och ärelös från ting, äro tu
farliga ting, säger ordspråket, men jag ber herr
löjtnanten jämte mina andra goda, välborna herrar och
»förmän» för all del icke tro något sådant om den
»gamle konstapeln». Jag har hvarken farit fastande
eller ärelös, och jag beder därför mina goda herrar
icke döma mig för strängt, ty för ogjord gärning botes
ofödt fä. Orsaken till min och min dotters gå hastiga
afresa får jag emellertid icke berätta. Jag har därpå
gifvit mitt löfte, och en bra karl står vid sina ord.
Det enda jag kan säga är, att denna orsak varit
glädjande, mycket glädjande, liksom den var mycket
oförmodad. Så lycklig jag för öfrigt nu känner mig, är
det likväl icke utan, att jag ibland bittert saknar mina
goda, välborna herrar, ty gamla vänner och gamla
vägar svika icke gärna. Jag har emellertid icke
Öfvergifvit hoppet att någongång få återse herrarne, och
skulle det just ej bli som märketenterska, skall det
åtminstone bli som - konstapel. Den är icke svår
att locka, som gärna vill efterhoppa.
Sedan jag nu fått mycket mera af denna världens
goda, än jag någonsin behöfver, ber jag mina goda och
välborna herrar för all del icke misst}7cka, att jag
återsänder herrarnes, liksom soldaternas, räkningar,
kvitterade. Äfven torde herr löjtnanten hafva den godheten att
lämna inneslutna struntlappar till deras ägare. Vid
sid. 67 i hufvudboken, där löjtnanten har sin räkning,
ligger äfven någonting för herr löjtnantens del, som
jag ödmjukast anhåller, att löjtnanten ej ville försmå.
Väl unnadt bör väl upptagas, och det ar ingen konst
för mig att vara litet olik andra marketenterskor, då
jag nu som bäst sitter i vassen och skär pipor.
Nycklarna till mitt stånd tager jag mig äfven
friheten sända herr löjtnanten med anhållan, att
löjtnanten ville låta gifva mina hederliga vänner, soldaterna,
en duktig »extra förplägning» af hvad däri finnes.
Jag tror nog, att öl och brännvin komma att räcka till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
