Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
själf, då det likvisst var jag, som först kröp in genom
fönstret. Det må fan stjäla, om jag icke får
någonting med.»
»Tyst, din sakramenskade valp! annars skär jag
strupen af dig», ropade brännvinsstämman hotande.
»Tyst! tyst!» varnade nu en tredje röst, som äfven
tydligen kunde höras. »Spöstedt bad mig säga er, när
ni kom hem, att ni skulle hålla truten som mörtar,
därför att han väntar hit länsman, som skall taga en
lösdrifvare, hvilken blifvit galen här och slagit Spöstedt.»
»Länsman? Nej, då rymmer jag min väg», sade
den fina rösten.
»För att springa midt i flabben på griphummern,
din åsna!» svarade den tredje rösten. »Nej, vi äro
ingenstädes säkrare än just här, där icke själfva fan
kan ta rätt på oss. Men tyst nu bara, annars Gud
förb.....»
Och nu blef det också i ögonblicket fullkomligt tyst.
»Men det var ju ett allt för hyggligt ställe jag
kommit på!» tänkte den resande. »Emellertid var det
en rätt angenäm nyhet för mig, att Spöstedt skickat
efter länsmannen för min skull, få nu blott se, hvem
af oss båda har största skäl att gratulera sig af besöket.»
Förledd af sin hämndkänsla och af sin lågsinnade,
men innerliga lust att få chikanera en herreman, hade
herr Spöstedt denna gång verkligen icke handlat med
sin vanliga försiktighet, då han icke kom att tänka
på, att han logerat sin gäst midt öfver sina »klienters»
omsorgsfullt fördolda jordkula. Så händer det rätt
ofta, att den mest slipade skälm kan glömma sig, då
hans passioner blifvit uteslutande väckta åt ett håll,
och som det nu var »munfisken», som framförallt skulle
hämnas, så inkvarterades den resande i det rum, som
hade bom för dörren, emedan den ordningssinnade herr
Spöstedt var så rädd, att fången skulle undslippa. Men
till hans ohjälpliga olycka hade denne aldrig ens tänkt
på någon flykt. För länsmannens ankomst fruktade
emellertid herr Spöstedt icke det ringaste, ty, ehuru
hans hus stod i stort vanrykte och flere visitationer
där blifvit verkställda, hade ännu aldrig hvarken
tjuf-gods eller tjufvar blifvit påträffade. Så väl och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
