Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
malde sig äfven den tredje tjufven till audiens, hvilken
också ögonblickligt beviljades. Lyckligen uppkommen
från underjorden, igenkändes han af Olle i Athen för
att vara Kyrke-Pelle, en beryktad stort j uf, som hade
mycken förkärlek för kalkar och patener och som nu
senast misstänktes att i samråd med Silfver-Jan hafva
begått en betydlig silfverstöld hos en rik possessionat
i trakten, som utlofvat 500 rdr till den, som kunde
tillrättaskaffa det stulna jämte tjufvarna.
»Å, ja’ vesste la, att ja’ sulle knipa dek té slutet,
Körke-Pellel» sade atheniensaren och strök bösspipan
förnöjd. »Dä va du, sum stal sölfert från min nådi
patron, dä ä säkert, sum Spöstedt säjer, å patron sa’
justament té mek: hör Olle i Athen, sa’ han, du ä en
rasker karl å du ä jägare. Ja’ töcker, sa’ han, att
du allt kunne ta re’a på tjuf va, sa’ han, så får du så
mö’et penga, att du kan köpa torpet ma’ dam, sa’ han.
Ja’ ska la försöka, nådi patron, sa ja’, å se’n har ja’
gått i åtte da’ar å lurat, men spiken dro ändå till slutet.
Men nu, Körke-Pelle! ska ja’ la hjälpa krone-rättarn å
klä på dek.»
Kronorättaren, som medföljt länsmannen och som
alltid var försedd med handklofvar, hvilka hade en
särdeles strykande afgång i denna ort, hade redan satt
handskarna på ålen, och då nu ordningen kom till
Kyrke-Pelle, framräckte denne med stoiskt lugn sina
händer utan att yttra ett ljud. Han nöjde sig med
att endast gifva atheniensaren en förfärlig blick, hvilken
liksom tycktes säga: »Vänta bara! om jag någon gång
kommer lös, blir du min knifs första offer.»
Olle i Athen, som förstod hans tysta språk, sade
skrattande, i det han skakade bössan: »Men, ser du,
ja’ har la denna härna, lell, å sofver inte ma mer än
ett öga i stöten.»
Nu vändes uppmärksamheten på den tredje fången,
Silfver Jan, som ännu alltjämt låg och jämrade sig.
Atheniensaren hade gifvit honom en duktig hagelsvärm
i högra benet, och Silfver-Jan skulle gärna hafva velat
gifva till allt det silfver, som han stulit, för att endast blifva
kvitt det obetydliga bly, som så obehagligt blifvit honom
påtrugadt. »Icke tror jag, att skottet är så farligt»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
