Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
rande ögon och alldeles ursinnig öfver sin »Ömma
makas» trots, som hon icke skulle vågat, om han haft
sina händer fria. Efter den kännedom, som vi redan fått
om herr Spöstedts karakter, veta vi, att ett otygladt
hämndbegär var hans starkaste lidelse, och denna kom
honom äfven nu att, glömmande allt hvad försiktigheten
bjöd, ännu en gång utropa: »Har du icke? Jo, om
kommissarien vill se efter i dubbelbottnen till den
fäst-spikade stora blå kistan i vår sängkammare, skall han
nog få se, att du varit rnån om din lott vid
delningarna. Jaha, din mara, skall jag gå åt helvete, så ska
du följa med, det är säkert.»
»Jag tager er till vittne, godt folk, af Spöstedts
bekännelse», ropade länsmannen glad; »och följ mig
nu, min charmanta fru, så skola vi efterse, huruvida
er ädle make sagt sant eller icke.»
Spöstedts ord befunnos denna gång mot vanligheten
riktiga kungsord, ty den praktälskande frun, hvilken
satte särdeles värde på nipper, hade samlat dylika till
en mängd, som mången rik grefvinna skulle hafva
af-undats henne. Det hade nämligen varit det dygdädla
parets mening att snart med dessa välförvärfvade
skatter flytta till Nordamerika, detta förlofvade land för
våra europeiska samhällens utskum. Men - »1’homme
propose et Dieu dispose.»
»Jag får således äfven fägna mig åt
fruntimmerssällskap», sade länsmannen skrattande till Lyrensvärd,
sedan han förfogat om gästgifverskans fängslande. »Det
värsta straff, som det hedervärda paret till en början
kan erhålla, är att få åka tillsammans och bo ihop vid
framkomsten till tingsfängelset. Jag skall ej heller
underlåta att så rangera. Men nu får jag ödmjukast
tacka herr baronen för god secours. Det är helt och
hållet herr baronen jag har att tillskrifva den lyckliga
fångst jag i dag gjort, och baronen tillfaller också med
all rättvisa den utsatta belöningen för silfvertjufvarnas
upptäckande.»
»Nej, nej, min bästa regementsväbel», sade
Lyrensvärd afböjande; »dylika medel, ehuru ärligt förvärfvade,
mottager jag icke på något villkor. Det må nu vara
af stolthet, men ni känner mig af gammalt och vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
