Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
»Då kan ni ju skrifva. Smid medan järnet är
varmt! skrif ännu i denna stund! jag erbjuder mig
villigt att vara er postillon d’amour. Fort! ännu ett
glas - och sedan till skrifbordet. Jag vill emellertid
gå ut och se mig litet omkring. Beslut och handling!
Jag håller tusen mot ett, att ni lyckas.»
Sebastian gick ut, och vår gode kyrkoherde fattade
sin penna, hvilken han ingalunda hade svårt att föra.
Kärlek och vin i förening gåfvo honom de förträffligaste
koncepter, och inom en timme hade han förfärdigat ett
friarebref, som
kunnat tjäna till
formulär för alla
dylika. När
Sebastian åter
inkom, var det
redan försegladt. Så snart han mottagit det, tog han
afsked, emedan han fruktade, att kyrkoherden kunde
få ett anfall af sin vanliga blyghet, sedan vinet upphört
att elda hans i hjärtats doldaste vrår härbergade känslor,
och återfordra brefvet. Denna fruktan var ej heller så
obehöflig, ty när vår hjälte väl var kommen i
kappslädan och gjorde en klatsch med piskan, hvarvid det
af alla krafter bar af, började kyrkoherden frän sin
förstugukvist åter igen af alla krafter att ropa: »Herr
baron! herr baron! vänta ett ögonblick! brefvet!
brefvet!» - Men se! herr baronen var döf på det örat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
