Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
»Pah! förkyla sig l» sade öfversten, »ungt blod
fryser icke så lätt - och Sebastian vore strunt till
kavaljer, om han ej kunde komma sin dam att glömma
kölden.»
Det stannade således vid öfverstens vilja, och
Emma fogade sig däri, lättare än Sebastian någonsin
vågat hoppas. Han stoppade fallen omkring henne
med den huldaste omsorg och kände sig sä lycklig,
som han haft en hel värld inom kappslädans trånga
rum. Nu bar det friskt af, och den vackra
slädtraf-varen gjorde de ståtligaste hopp vid piskans täta smällar.
Vintern var sträng och frisk, medarna knarrade mot
snön, bjällrorna klingade lustigt, och Emma kände en
inre belåtenhet, som länge varit henne främmande.
Hon påminte sig alla de glada färder, som hon förut gjort
i samma släda och med samma kusk. Sebastians vackra
ord aftonen förut hade gifvit henne en gynnsammare
tanke om honom. Denna hade senare på kvällen
ytterligare blifvit stärkt af guvernanten, hvilken, tacksam
öfver Sebastians raska medverkan till hennes förlofning,
icke kunde nog prisa honom. Med ett ord: hans
aktier stodo mångfaldigt bättre, än han själf kunde
inbilla sig. Men Emma hyste dock ännu tvifvel, och
hon hade därför beslutat att både plåga och pröfva
honom, innan hon tog honom till nåder igen.
»Hvilken härlig vinter!» sade Sebastian, »ack, det
var länge sedan jag hade det nöjet att köra för er!
Förra vintern hade vi så många glada utfarter, men i
år - har jag icke vågat att...»
Emma suckade.
»Emma, hvarigenom har jag förtjänat ert
missnöje? Ni undviker mig ständigt - ni hatar mig. .,»
Emma suckade åter, men teg ...
»Ni vill icke en gång svara. Jag hade dock
åtminstone rättighet att få hora de skäl, hvarpå ni stöder
er stränga dom, ty det har äfven den största brottsling.
Ni är både orättvis och hård. Ni stöter ifrån er en
ungdomsvän, liksom det vore en leksak. Nå väl! Jag
skall foga mig i mitt öde, ehuru det smärtar mig mer,
långt mer, än jag kan uttala», tillade han med rörd
stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
