- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
335

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Misstaget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

335

höger och vänster, som gifvit anledning till denna
berättelse.

Knappt var denna nödvändiga förklaring slutad,
förrän jag, som insåg nödvändigheten af en hastig flykt
och som fruktade, att de älskande skulle glömma allt
för det närvarande, afbröt deras sällhet med ett hastigt
knackande på dörren. Ett rop af förskräckelse undföll
den kärleksdruckna Leonora, men Gustaf, som lätt insåg,
hvem som vållade denna öfverraskning, lugnade henne
och skyndade sedan ut till mig. Jag påminte honom,
att handlingens timme var slagen och att de
ögonblickligt måste vara beredda att fly. Jag tillbjöd mig att
under tiden anskaffa en vagn. Min vän omfamnade
mig och ville i ett raptus af sin förälskade glömska
införa mig till sin sköna, men jag gjorde honom i
stället uppmärksam på, huru stora skäl jag hade att
icke denna afton mera visa mig och ännu mindre låta
höra mig. Sedan jag än en gång anbefallt honom all
möjlig skyndsamhet i de inre ärendenas behandling,
aflägsnade jag mig för att ombesörja de yttre.

Inom en timme var ett ekipage i ordning, och
medan de ystra fålarna otåligt stampade i marken, gick
jag lika otåligt upp för att gifva min vän ett välment
consilium abeundi. I förstugan mötte jag honom. Han
förkunnade mig, att han nu vore resfårdig. Efter att
hafva tryckt en tämligen tung börs i hans hand, den
han i början vägrade att mottaga, sköt jag honom med
sakta våld in genom dörren för att afhämta skatten
därinom.

Dold i en mörk nisch, såg jag honom snart
utkomma, nästan bärande den darrande Leonora i sina
armar. Jag smög mig sakta efter för att se deras
affärd. I portgångens mörker tryckte jag för sista
gången målarens hand och strax därpå hörde jag med
lättadt hjärta vagnen spränga ut på gatan i den mörka,
hällregnande natten.

Dagen därpå talades allmänt om, att den rika och
vackra Leonora W ... var försvunnen; somliga gissade
på ett, somliga på ett annat sätt. Fadern, som likväl
hade några misstankar på artisten, kom i egen desperat
person till hans boning för att förskaffa sig upplysningar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free