- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
8

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s

»Hvad heter du, min snälla gosse?» frågade gubben
deltagande.

»Sigurd», svarade denne och såg den frågande
stadigt i ögonen.

»Sigurd! förbannadt bra!» sade den gamle, som
var en stor vän och beundrare af allt fornnordiskt,
»hvem har gifvit dig det namnet?»

»Min mor och prästen, inte annat än jag vet»,
svarade gossen leende.

»Hum! bra! Men säg mig, har du hört talas om
någon Sigurd förut?»

ȁ ja, om en gammal kung, som hette Sigurd
Ring.»

»Nå, hurudan var han?»

»Frågvis», svarade pojken skälmaktigt och drog
sig några steg tillbaka.

»Djäfvulen regera dig, din klippare!» ropade
gubben fryntligt. »Där gaf du mig ett duktigt hugg. Se
här har du en plåtsedel, min gosse,, att köpa dig något
nyttigt för.»

Med glad öfverraskning mottog gossen sedeln ur
den gamles hand, hvilken han af tacksamhet ville
kyssa, men detta förhindrades därigenom, att Svadilfar
genast sattes i skarpt traf. Gubben var nämligen en
stor hatare af alla tacksägelser. »Just en liten präktig
byting, den där!» sade han sedan med en ofrivillig
suck och såg sig tillbaka. Gossen stod kvar på samma
ställe med sedeln i hand; men nu började han att
ropa öfverljudt och sedan att springa efter af alla krafter.
Gubben höll stilla, och då gossen hunnit upp honom,
ropade han med andfådd röst: »Herrn har gifvit mig
en riksdalar i stället för en plåt. Se här är den!»
Det började nu rycka i den gamles ögonlock, han
sträckte ned sina väldiga armar, och i stället för att
taga|tillbaka riksdalern, lyfte han »hela pojken» upp
till sig och tryckte en smällande kyss på dennes
rödblommiga kind. »Behåll, behåll riksdalern, mitt barn!»
sade\ han därefter, »och blif alltid ärlig, som du nu
visat dig, så skall det gå dig väl på jorden. Gud
välsigne dig!» och därvid satte han åter ned den lille
på marken och började att köra ännu fortare än förut,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free