Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
seder i allmänhet stodo så långt under den i dygd och
gudsfruktan uppfostrade prästsonens. Ett varmt
vänskapsförhållande uppstod snart mellan lärjungen och
läraren. Men ack! i denna period af människolif vet
är vänskapen olika kön emellan blott ett tomt ord
och utgör egentligen endast täckmanteln för en vida
ömmare känsla. Nära tvenne år förflöto på detta sätt
och de älskade hvarandra redan sedan länge, utan att
de själfva gjort sig rätt reda for beskaffenheten af det
band, som förenade dem och om hvilket Gertruds
andryga föräldrar icke hade den ringaste aning. Under
tiden hade Gertrud haft många tillbedjare, men som
hennes hjärta redan var upptaget och de dessutom
samtligen voro alldeles för obetydliga att kunna göra
anspråk på en så rik arftagerskas hand, lämnades hon
i ostörd rö att njuta af sin ungdom och sin första
kärlek.
Men nu anmälde sig en friare af farligare
beskaffenhet och af dråpligare meriter. Det var en man af
hög börd och omätlig förmögenhet, ännu ung och med
behagliga umgängesgåfvor, ehuru redan märkbart
för-slappad af ett stormande, vällustigt lif. Han erhöll
naturligtvis genast samtycke af Gertruds föräldrar, som
icke kunde nog prisa sin lyckliga stjärna, som sändt
dem en sådan måg. Alla Gertruds invändningar, tårar
och böner tjänade till intet, och då hon nu slutligen i
sin förtviflan bekände sin kärlek till Torsson, hade detta
endast till följd, att denne samma dag jagades på
porten.
»En gammal historia är det;
Förnyas dock hvarje tid,
Och hvarje gång den förnyas,
Så brister ett hjärta därvid ...» *
Så äfven här. Den oskyldiga och blomstrande
flickan släpades till altaret för att sedan läggas i den
lefnadsmätta vällustingens armar, och Torsson, nästan
krossad af det slag, som på en gång skingrat hans
ungdoms skönaste drömmar, beslöt att i krigarnes led
* Heine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
