Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
rödblommig pojke, som redan lärt sig att gå. Torsson,
som varit sin vän följaktig vid detta tillfälle, gladde
sig af uppriktigt hjärta, då han såg dennes husliga
lycka, men kunde icke hindra sig att draga en djup
suck, då han tänkte på den enslighet, till hvilken han
själf var dömd. Tor sade ingenting, men Torsson
tyckte sig märka, att han hade några funderingar för
sig. På dennes och hans vänliga hustrus enträgna
böner kvarstannade han några dagar hos dem, under
hvilka den unga och snygga mor Anna (så hette Tors
hustru) rikligen bullade upp allt hvad huset förmådde.
Då afresan ändtligen skulle ske, utbad sig Tor att själf
få skjutsa sin löjtnant till hans boställe.
Detta hade en förtjusande belägenhet på en liten
höjd mellan tvenne sjöar och omgafs på alla sidor af
den härligaste löfskog. Som dess senaste innehafvare
varit en driftig landtbrukare, befann sig åkern äfvensom
husen i godt skick. Redan från barndomen van vid
och älskare af landtbruk, gladde sig Torsson vid åsynen
af den jord, hvilken han på sätt och vis kunde kalla
sin egen, men denna glädje förminskades betydligt, då
han tänkte på sin oförmåga att sätta upp behöfliga
inventarier. När han förtrodde detta sitt bekymmer
åt Tor, sade denne: »Vet löjtnanten, att jag och min
gumma hafva tänkt på en sak. Vi hafva nämligen
nu flera kreatur, än vi kunna föda på vårt torp, men
ogärna vilja vi sälja dem. Skulle det icke kunna gå
an, att vi flyttade hit som löjtnantens arbetsfolk? Vi
hafva Gud ske lof litet af hvarje och dessutom duktiga
armar. Om Gud vill, skola vi på det sättet inom
några år kunna få ladugården full, och hvad mig
beträffar, så vet löjtnanten kanske ... att ... att ...»
»Du är den hederligaste karl under solen», afbröt
honom Torsson rörd. »Nå välan, jag antager ditt
välmenande tillbud, dock endast på det villkor, att vi dela
jämt om jämt, så väl arbete som afkastning.»
Och därvid blef det. Flyttningen skedde, och
snart såg man resarna Torsson och Tor arbeta med
snart sagdt tolf mannakraft på åkern och i skogen.
Herran välsignade också deras arbete med goda skördar
år efter år, under hvilkas lopp den driftiga mor Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
