Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Gefions mor, den vackra och verksamma Nanna,
inträdde nu, bärande ett knyte, innehållande allahanda
linne- och gångkläder, af hvilka hon alltid hade ett
färdigt förråd att vid behof utdela till fattiga barn i
orten. Vid en vink af henne aflägsnade sig genast
dottern, och hon började därefter att med all moderlig
ömhet välja ut, hvad som bäst kunde passa hennes
»nya son». Sedan hon till sist kammat hans rika, vackra
lockar och nedvikit den breda och hvita skjortkragen,
tycktes hon icke litet förnöjd öfver sitt verk och
erkände inom sig själf, att hon knappast sett ett vackrare
barn. Hon gick också genast att framvisa honom för
den gamle majoren, hvilken redan länge varit uppe,
oaktadt han jämte Tor suttit tämligen länge vid bålen
aftonen förut.
Majoren stod hög, munter och leende på den stora
gårdsplanen utanför huset med en kornpåse i hand,
och omgafs där af en oräknelig mängd fjäderfän af
alla slag: påfåglar, kalkoner, gäss, ankor, höns, dufvor
o. s. v., hvilka icke det ringaste läto skrämma sig,
hvarken af hvarandra eller de talrika hundarna, hvilka
också ganska fredligt gingo ibland dem. Här tycktes
liksom fordom i paradiset den fullkomligaste harmoni
råda mellan »all djur». En stor blå dufva med hvita
ringar kring halsen hade slagit sig ned på gubbens
breda axel och sågs ifrån denna höjd helt förnämt
betrakta vimlet där nedanför.
Då majoren märkte Nanna jämte sin skyddsling,
vinkade han dem till sig, kysste gossen och ropade
sedan: »Gerseme!» hvarvid en snöhvit dufva genast
flög upp och satte sig på hans framsträckta hand:
»Denna skall du få, min gosse! tag henne blott, hon
är icke rädd för någon.»
Med händer, som darrade af glädje, fattade Sigurd
den tama dufvan. Lilla Gefion smög sig då leende
intill honom, bärande Gersemes make, som fått namn
af »Skirner» och hvilken var henne tillhörig. Då de
båda dufvorna började att kyssas, gjorde de båda barnen
så med, och den gode gubben såg gladt därpå.
Att omständligare redogöra för ett barns små
händelser skulle blifva af föga intresse. Nog af, att Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
