Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
En morgon någon tid efter ofvan anförda samtal
mellan majoren och Sigurd saknades denne senare.
Man sökte honom länge, men förgäfves. Slutligen
öppnades dörren till hans lilla kammare med våld.
Där fanns endast ett bref till majoren af följande
innehåll:
»Älskade, oförgätlige fosterfader l
Med otack bemöter jag så många välgärningar,
i det jag lämnar ert hus, där jag varit omfattad med
mer än faderlig huldhet och hvarest jag .som ett
hjälplöst barn blifvit upptagen. Jag vågar icke bedja om
tillgift - men jag kan heligt bed}7ra, att jag tagit
detta steg först efter svåra strider med mig själf. Jag
hade att välja mellan att dö af sorg eller att lefva för
en konst, som jag älskar lika högt som min välgörares
godhet. Gud nedgjute sina rikaste välsignelser öfver
farfars vördnadsvärda hufvud, öfver Gefions, öfver allas,
som älskat mig!»
En hastig blekhet for Öfver majorens kinder vid
genomläsandet af dessa rader. »Den otacksamme!»
sade han, upprörd, »liksom jag sliter sönder detta bref,
sliter jag äfven honom ur mitt hjärta. Och skulle han
än komma igen, som jag vill tro, så ... så ... skall
jag . . . för- .; .»
Den bredvid majoren stående, gråtande Gefion
omfamnade nu hans knän och utropade: »Farfar! huru
kan du vilja förbanna, då du kan förlåta?»
»Nå, nå, mitt söta barn, jag menade ju också att
förlåta», sade majoren, som nu hastigt återkom till
besinning efter sin vrede.
»Det menade du icke, farfar! jag såg det på dina
ögon», svarade den unga flickan, nästan trotsigt.
»Vill man höra sanningen, skall den komma från
ett barn», mumlade majoren suckande. »Gefion!» sade
han därefter högt, »jag förlåter honom, om han
kommer igen.»
Men ingen Sigurd kom, och hans namn hördes ej
vidare i Trudvang. Majoren sörjde honom dock i
tysthet och lät efter honom anställa talrika efterspaningar.
Alla förblefvo dock fruktlösa. Med om möjligt ännu
större kärlek än förr omfattade han nu Gefion, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
