Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
men jag tyckte bara, att en så hygglig ungdom, som
han tyckes vara eljest, icke borde befatta sig med
tocket lappri, ser han. - Men har han ingen mindre
sedel, ty jag kan icke växla ...»
Sigurd framtog nu några skillingssedlar, och härvid
hörde han, huru det rörde sig i en mörk vrå af
krogstugan. Då han vände sig dit, såg han en stor, grof,
rödhårig karl, hvilken han af den bredvid liggande
renseln fann vara en »resande» gesäll. Denne tog nu
renseln på ryggen, betalte sin förtäring och skickade
sig att gå.
»Hvad han såg stygg ut, den där gesällen!» sade
Sigurd, då denne stängt dörren efter sig.
»Men han föder sig med sina händer och icke
med spelevinkleri», svarade den snäsiga krögerskan.
Åter ett hugg, som dock Sigurd ansåg sig för god
att besvara. Han gick att sätta sig i den vrå, som
gesällen lämnat, för att i fred kunna förtära sin
smörgås och sedan hvila ut en stund efter den hastiga
vandringen. Missbelåtenheten med såväl stället som
värdinnan kom honom dock att göra denna hvila så kort
som möjligt. Med linneknytet på ryggen och
fiolfodralet under armen se vi honom åter påskynda sin väg
med ett stolt, trotsande uttryck i det vackra ansiktet,
som stundom sågs blossa upp af förtrytelse öfver den
skymf, som krögerskan låtit honom vederfaras. »Men
hvarför dock lägga sådant på sinnet?» sade han för
sig själf. »Huru ens kunna begära, att den råa hopen
skulle kunna begripa konstens helighet! Den där otäcka
kvinnan förväxlade mig med birfilarnas olyckliga skara
- bab! hvad gör det l Ha, när jag blott kommit till
Stockholm, när Linder, som han lofvat, skaffat mig
de yppersta lärare, när mina hastiga framsteg tillvunnit
sig dessas bifall, när de gifvit mig sin tillstyrkan att
offentligen uppträda, när på detta uppträdande följt
loford - då . . . aj, aj h
Dessa senare smärtans utrop, som stodo i så föga
sammanhang med de föregående af ärelust föranledda,
orsakades däraf, att en grof järnhand fattat om hans
nacke och envist bibehöll sitt tag, trots alla hans
bemödanden att göra sig lös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
