Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Slaget, som träffat vår unga äfventyrare, var
döfvande, men till all lycka för denna berättelses fortgång
ej dödande. Dödsblek låg han där utsträckt vid
vägkanten, och blodet sipprade sakta fram ur en stor valk
i öfra delen af hufvudet.
När han åter vaknade till besinning, såg han sig
omgifven af flera personer, som talade ett för honom
alldeles obegripligt språk. Oredig, som han ännu var,
började han frukta, att han åter igen fallit i
röfvare-händer. De sågo också rätt besynnerliga ut, dessa
personer. Tvenne af dem, som tycktes vara de öfrigas
husbönder, eller, som Sigurd trodde, anförare, buro
ofantligt stora, bredskyggiga hvita filthattar och korta
rundskurna nankins-frackar med vida fickor på sidorna.
Därtill buro de en sorts kängor af grått tyg och hade
hvita underkläder. Deras yfviga polisonger och
närvoro af ännu högrödare färg än den rånande gesällens,
deras blå ögon voro stirrande och deras ansikten bleka
samt liksom liflösa. Men så mycket lifligare gingo
deras tungor och armar.
»Hafven förbarmande!» ropade Sigurd. »Jag är
redan utplundrad inpå bara kroppen. Min fiol är det
enda jag har kvar - tag den, men skona mitt lif.»
De båda männen i nankins-frackarna tycktes nu
se frågande på en tredje person, hvilkens utseende och
klädsel till Sigurds glädje liknade andra människors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
