Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Dessa ord och den blick, hvarmed de beledsagades,
kommo Sigurds hjärta liksom att spritta till. Han
erfor en oförklarlig beklämning, på samma gång han
betogs af en känsla af onämnbar lycka. Han kunde
icke göra sig reda för densamma, men då han genom
en besynnerlig idéassociation hastigt korn att tänka på
Gen*ön, föreföll honom denna barndomsväns nyss så
klara bild liksom fördunklad, oredig.
Han började lindrigt darra, och hertiginnan smålog
då ännu ljufvare, hennes blick blef ännu eldigare.
Hon förstod mer än väl, hvad som nu för första gången
rörde sig i den unge mannens själ, och hon kände en
viss stolt tillfredsställelse vid tanken på, att det var
genom henne, som detta oerfarna hjärta invigdes till
kärlekens tempeltjänst. Ack! man må icke förundra
sig däröfver! Är det icke förstlingen, som alltid retar
våra mest brinnande begär, ifrån första blomman, till
första - kärleken P
Uppmuntrad af hertiginnans bifallande småleende,
talade Sigurd med hänförelse om sitt sköna fosterland,
hvilket, så ofta det än befunnit sig vid branten af sin
undergång, dock alltid genom försynens skickelse
kommit att bevara sin själfständighet mot såväl yttre som
inre, förtryck. »Måhända hafva vi vår fattigdom
härför att tacka», tillade han, »och örn så är, prisad vare
då fattigdomen! ty denna är ingen skam, då det
däremot alltid blifver skamligt att lefva i slafveri.»
Vid dessa den unge mannens frimodiga ord, som
utsädes med högburen panna och strålande öga, tryckte
hertiginnan hastigt och förstulet hans hand och suckade
sakta, i det hon gaf honom en blick af oförställd
beundran.
»Tala, tala vidare», hviskade hon; »jag hör er så
gärna; ty vet, att äfven jag älskar friheten af hela min
själ och att jag blyges^för mitt land lika mycket, som
ni, och detta med skäl, är stolt öfver ert. Endast Gud
vet, huru många^och bittra^tårar jag gråtit öfver detta
i neslig träldom försjunkna^Italien, som dock fordom
behärskade världen - men . . . men förödmjukelsens
bägare är rågad, och kanske slår hämdens timme,
förrän ni kan ana . . . unge man ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
