Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
intet sätt gjort mig förtjänt. Jag inser alltför väl
sanningenjaf edra ord, och ...»
Härvid kände han, huru hertiginnans arm darrade
i hans; men utan att däraf låta sig störas, tillade han
med bestämdhet i sin klangfulla röst: »Och jag har
just icke gjort mig beredd på att dansa på andra
rosor än blodiga.»
Vid dessa ord darrade hertiginnans arm ännu
häftigare.
Sigurd fortfor:
»Men långt från att turkarnas grymhet skulle
afskräcka mig, retar den tvärtom min håg att i min
ringa mån på dem utkräfva en rättvis hämnd. Vi
svenskar äro vana vid grymma fiender. Våra nära
grannar äro ryssarna, som med fullt skäl kunna kallas
»kristenhetens turkar». Jag har där uppe i den höga
norden en välgörare, en fosterfar, som med dem pröfvat
mången blodig dust och alltid med heder gått därur.
Denne samme fosterfar har äfven från min tidigaste
ungdom lärt mig att förakta faran, som det ock höfves
en rätt svensk, hvars förfäders kanoner hafva dånat
från Pruth till Rhen, från Newa till Donau. Min furste!
mitt beslut är oåterkalleligt: jag går till Grekland.»
»Efter denna er ädla och öppna förklaring kan
jag icke annat än med tacksamhet mottaga ert anbud,
förträfflige, unge man!» sade furst Mavrokordatos och
tryckte Sigurd till sitt bröst. »Ett godt tillfälle att
utföra er föresats kan jag äfven erbjuda, emedan jag
just nu ligger i Neapels hamn med ett skepp, med
hvilket jag *från Marseille hämtat vapen och
krigsförnödenheter. Så snart mina angelägenheter här äro
uträttade, går jag till segels, och örn ni då är redo att
vara mig följaktig, skulle detta göra mig ett verkligt
nöje.»
»Jag är färdig att följa er, äfven om det vore i
detta ögonblick!» utropade Sigurd häftigt och kastade
nu först åter igen en blick på hertiginnan, hvilkens nyss
förut visade orörlighet, som han tagit för likgiltighet,
retat hans sinne. Hon var blek, och en tår glänste i
hennes öga, som hon’ fäste på honom, i det hon
lösgjorde ett rikt juvelkors, som var fästadt vid hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
