Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
»Gud! man förföljer oss», hviskade han. »Endast
dimman kan rädda oss; men tyst! tyst som i grafven!
och lägg er ned i båten, ty eljes kunde er hvita dräkt
förråda oss.»
Hertiginnan lydde tillsägelsen, och Sigurd lutade
sig själf ned, under det han med ena åran sökte att
efter ljudet styra båten undan den, som kom efter.
Denna närmade sig allt hastigare, och Sigurd hörde
tydligen, huru man talade, men på ett språk, som han
icke förstod. Han stod just i begrepp att vända sig
till hertiginnan, då hon närmade sin mun till hans
öra och hviskade: »Det är ny-grekiska de tala; jag
tycker mig känna igen furst Mavrokordatos’ röst, och i
sådant fall äro vi räddade. Jag vill ännu en
gång-lyssna. »
Efter några ögonblick sade hon åter: »Ja, det är
bestämdt fursten, och nu minns jag, att han berättade
mig, att han låtit rö sig från sitt skepp till min faders
villa. Prisad vare Griid! Rö nu mot honom; ty han
är den, som nu kan gifva oss det säkraste beskydd.»
»Men om äfven han skulle vara fången?» invände
Sigurd tvekande.
»Fångar tala icke så högt», var hertiginnans svar,
hvars riktighet Sigurd ej kunde jäfva. Han följd©
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
