Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
mig själf, strider, hvilkas förfärliga härjningar i min
själ endast den gode Guden känner, hade jag till ert
eget bästa beslutat att fortfarande låta er bibehålla
denna falska föreställning om mig; men sådant hade
dock varit alltför grymt, då det skulle kunnat beröfva
er tron på det goda i mänskligheten, så nödvändig för
hvarje ungt och ädelt sinne. Gärna, ehuru jag betogs
af fasa vid denna tanke, gärna hade jag kunnat tillåta,
att ni förbannat minnet af mig; men ert hjärta, Sigurd,
ert unga, varma, oskyldiga, älskande hjärta borde dock
icke förbittras; hellre blöda, hellre krossas.
Ni älskar mig, Sigurd! jag vet det, och jag . . .
jag, store Gud! jag . . . vill för er berätta en händelse,
som sannerligen icke hör till de hvardagliga.
Välan, hör!
En kvinna, ung, skön, svärmande, af furstlig släkt
och furstlig rikedom, ser sig på en enda afton genom
ett förkrossande ödets slag beröfvad allt hvad hon
hittills lärt att älska i lifvet: far, make, anförvanter,
vänner, samhällsställning, förmögenhet, fädernesland, och
räddas själf endast genom en ung främlings
beslutsamhet. Men den unga kvinnan, hon, furstinnan, som
varit tillbedd, förgudad af alla, utan att dock hennes
hjärta hittills klappat för något annat än hennes sköna
fosterland och dettas befrielse ur slafveriets nesa, hvari
det suckat under sekler - saknar hon väl, i den
landsflykt, hvari hon tvingats att gå, detta fädernesland,
som förut ensamt utgjort hennes svärmiska
ungdomskärlek? Tänker hon väl på sin gamle, gråhårige,
vördnadsvärde far, som försrnäktar i någon mörk
fängelsehåla, på samma gång nedtyngd af tyrannernas bojor
och af sorg öfver sitt enda barns öde? Minnes hon
väl sin make, som hon visserligen aldrig älskat, men
likväl högaktat? Saknar hon sina anförvanter, sina
vänner, sina ägodelar, sin rang? Begråter hon väl något
af allt detta, som hon förlorat, för alltid förlorat?
Nej! nej! och tusen gånger nej!
Men hvem sysselsätter då hennes tankar?
Främlingen!
Hvilken minnes hon? Främling en l
Hvem gäller hennes saknad? Främlingen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
