Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
De sista ljuden af det älskade namnet blefvo aldrig
uttalade från den älskande kvinnans redan kallnade,
förbleknade läppar. Det var endast hennes dödssuck,
som Sigurd uppfångade i denna afskedskyss. Liflös
och förblödd, med brustet öga och brustet hjärta, låg
nu i den förkrossade ynglingens armar denna Söderns
tjusande, men beklagansvärda dotter, som, ehuru
besegrad af sin svaghet, med sublim uppoffring vetat att
Öfvervinna densamma i döden, i det hon dog för den
hon älskade.
Morgonen därefter såg man i grannskapet af källan
en med friska torfvor beklädd graf, hvilken omgafs af
några vilda myrtenbuskar. Där gömdes det jordiska
af hertiginnan Virginia Zagarolo. Sigurd var försvunnen,
men i torfvornas mjuka gräs kunde man se tvenne
runda fördjupningar. Måhända voro de märken efter
en lång knäböjning.
Det var själfva julaftonen. Mörkret hade redan
länge sedan inbrutit, och ur de höga fönstren till den
stora, ekpanelade festsalen på Trudvang skimrade det
klaraste ljus från oräkneliga lågor ur kronor, armstakar
och julgranar.
Där inne rådde den yraste glädje och munterhet;
ty efter gammal sed hade den gamle patriarkaliske
major Torsson på denna afton därstädes samlat omkring
sig hela Tors och hans söners talrika afkomma jämte
öfriga husets tjänare. Hvarje barnkull hade fått sin
särskilda gran, behängd med glitter och läckerheter,
och att dessa icke under tystnad betraktades af de unga
världsborgarena, lär man kunna taga för tämligen gifvet.
De mera vuxna sysselsatte sig med yra lekar, under
det de äldre gruppvis hade inlåtit sig i glada samtal,
medan öl och vin i stora, blänkande silfverkannor flitigt
gingo omkring.
Själf hade vår gamle major slagit sig ned framför
en bål på ett mindre bord i salens öfversta ända.
Där satt han, oböjd och stark, i sitt hvita silfverhår,
under ett gladt samtal med lord Jeffrey, som ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
