Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
pur människokärlek sitta vi här och alldeles förglömma
våra glas, mylprd - och hvar är sir Campbell?»
»Hvar skulle väl han finnas om icke vid miss
Gefions sida?» svarade lorden med ett så skälmskt
leende, som hans ädla, men stela drag kunde
åstadkomma. »Han har fått i sitt hufvud att vilja lära
sig svenska, som ni vet, och försummar nu intet
tillfälle att taga lektioner af sin älskvärda lärmästarinna.»
Major Torssons panna mulnade för ett ögonblick,
men den klarnade genast åter, då hans spejande öga
upptäckte sir Campbell, som i en fönstersmyg stod
inbegripen i samtal med Gefion. Det låg så mycken
sann ädelhet och mildhet i detta bleka, men vackra
ansikte, att hvarje tanke på någon biafsikt å hans sida
genast måste försvinna. Majoren höjde nu fryntligt
sitt glas och utropade med stentorsröst: »Gefion, min
pulla! kom hit och hämta ett glas åt din ärade discipel!
detta skall, som jag tror, betydligt underlätta det
kvistiga uttalet.»
Gefion skyndade rodnande fram, men åtföljdes
genast af sir Campbell, som redan var så försigkommen,
att han förstod meningen af gubben Torssons ord.
Han fattade hastigt ett glas och sade på tämligen
begriplig svenska: »Mina herrar! Jag har äran to drink
farfar Torssons skall, och skatta mig själf lycklig hafva
gjårt en så rätskaffens filantropisk och i all hederlig
and utmärkt mans be ... hvad heta now . . .?»
»kantskap», tillade Gefion leende.
»Bekantskap», slutade sir Campbell och bugade
sig djupt för majoren, i det han tömde sitt glas i
botten.
Majoren stod just i begrepp att på sitt vanliga,
skämtsamma sätt besvara detta sir Campbells första
försök i svensk vältalighet, då han såg Balder, som
varit ute i någon angelägenhet, hastigt instörta genom
salsdörren och med brådskande steg samt med en
gråaktig färgskiftning på de eljes svartglänsande kinderna
nalkas honom.
»Hvad står på, min son?» utropade förundrad
majoren, som väl visste, att den både själs- och
kroppstarka negern icke så lätt blef upprörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
