Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
och ängarna rundt omkring visade denna späda grönska,
som gör betraktaren så outsägligen godt i ögonen efter
en lång nordisk vinter. Jag kände mig också själf, i
trots af det skakande åkdonets obekvämlighet, lika
upprymd och glad sorn någonsin de småfåglar, hvilka
nu jublande och kvittrande flaxade från gren till gren,
utan att särdeles bry sig om, att ett par så grymma
och blodtörstiga varelser som människan skyndade
dem tätt förbi. Dock - jag gör mig själf orätt: vid
den sinnesstämning, hvari jag nu befann mig, skulle
jag ej kunnat skada någon af dessa små, äfven om
han satt sig på min egen näsa. För den groflemmade
skjutsbonden hade jag dock ej velat ansvara, ty denne
såg föga hjärtnupen ut. Men så var han tystlåten
desto mera och hade endast gifvit mig korta eller
enstafviga svar på alla de frågor, jag hittills gjort honom.
Därför blef jag nästan Öfverraskad, då han, lyftande
sin tunga blypiska, pekade på någonting hvitt, som
framskymtade öfver skogstopparna i fjärran, och sedan
sade på sin breda västgötadialekt: »Dar bårrte legger
Dundrafors, harre!» Som dessa ord åtföljdes af en
tung suck, vände jag mig till den åbäkliga kolossen, i
det jag yttrade: »Ni suckar, min gubbe! Jag trodde
sannerligen icke, att sorgen skulle kunna bita på ett
så bastant klippstycke, som ni är.»
»Åh faen, harre lelle, inte sörjer ja’, lell. Men
hvareveliga gång ja’ ser Dundrafors, kan ja’ la inte
lätta bli å tänka på, hour unnerligt dä går té här i
väla. För tretti år se’n va’ patron på Dundrafors inte
en bit likare än ja’ - å nu setter den pangdulen i
gull änna upp öfver örena, mens ja’, fatti djäfvul, fast
ja’ stretar å trälar ifra måre té kväll, inte en gång
har rå’ té å klena smör på mett bro. Men locka träffar
man, änna sum ja ser på hjulet här: hour den ene
lorten far upp å den are ner.»
»Ni känner således brukspatron Ohrtström från
gammalt?» frågade jag, som icke ville lämna tillfället
obegagnadt att inhämta några underrättelser om min
blifvande värd.
»Känner honom? Dä va ena fråga! Vi hafva
tjänt två år ihop sum harregålsdränga hos salig major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
