- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
128

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

paesjon eller hva’ di kallar’t, i Stockhulm. Hu (hon)
ska la vara fullvuxen nu i rappet, å nog faen blir h u
gefter, sum kan fö’ sin karl ma bara gull, um han
kan smälta’t. Di sum setfna sega också, att hu ska
vara ena rasanne grann å vacker tös, hellia.»

Under detta för mig särdeles upplysande samtal
hade vi närmat oss den långa lindallé, som från
landsvägen ledde fram till Dunder fors’ välbelägna och
väl-bygda egendom. Den herkuliske skjutsbonden fattade
nu tömmerna med allvarligare hand, höjde sin
fruktansvärda blypiska och så bar det af i hvinande fart, ända
till dess vi höllo stilla framför en ståtlig granittrappa
till den palatslika hufvudbyggnaden.

Jag hade knappast hunnit att hoppa ned från
min tortyrbänk, kärrsätet, förrän på trappan visade
sig en medelålders, fetlagd man med blossande ansikte
och med ett par stora glasögon på en högst respektabel
näsa, där, för att nyttja Wadmans burleska ord, det
tycktes, som

»Strupens möda
Spunnit turkiskt garn.»

Mannen var klädd i grön rock med stora
pärlemorknappar och höll en väldig, silfverbeslagen
sjöskums-pipa i munnen. Han steg nu gravitetiskt ned för
trappan, fattade pipan med vänstra handen, under det han
förde den högra mot en stor grön kaschett och hälsade
mig med följande ord: »Genom vederbörliga
underrättelsers inhändigande och vissa omständigheters
föran-ledanden, bestyrkes jag i den angenäma förmodan, att
jag i min högtärade herre har äran att utan
omständigheter göra bekantskap med en af de tvänne officerare,
dem vederbörande funnit sig föranlåtna att i mitt ringa
hus inkvartera.»

Jag fick knappt tid att göra en j åkande åtbörd,
förrän den vältalige mannen fortfor: »Underrättelsernas
delfående gifva dessutom exakt vid handen, att mina
ärade gästers namn, med gunstbenägen tillåtelse, skulle
effektivt vara och befinnas: löjtnant Vingenblixt och
fänrik Schwanenflykt. Hvilken af dessa båda får jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free