Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
gifligaste rättigheter i gemensamheternas tidehvarf. Ända
intill mannaålderns senaste blomstring provisionelt
underkastande mig de stränga försakelsernas och det trägna
arbetets oupphörliga kretsgång, har jag nu vid hunna
fem tiotal af tillryggalagda vintrars mängd fattat den
outplånliga föresats och beslutelse, att på ålderdomens
vissnande dagar tillgodogöra mödornas lön genom
njutandet af de gåfvor en samlad förmögenhet ovillkorligen
medgifver, och emedan god mat och god dryck ingå
såsom de väsentligaste beståndsdelar bland dessa de
mänskliga behof vens utmärktaste representanter, har jag
ställt mitt kök och min källare på den fot, att den
forna tarflighetens andar därifrån äro förbjudna all
vidare hemsökelse. Har jag ej gjort rätt?»
»Ingenting kunde vara förnuftigare», svarade jag på
detta förfärliga ordsvall, i hvilket det dock, oaktadt
alla dess vidunderligheter, låg mycket af en glad och
sann lefnadsfilosofi.
»Och nu den lilla half van l» ropade brukspatronen,
som kände behof att hämta nya krafter efter det nyss
hållna långa talet. »Och det är denna sinnespänstiga
hjärtebalsam», fortfor han därefter, »som fanatiska, jag
kunde säga fanta-giska - hi! hil - nykterhetsapostlar,
oförmögna att utsträcka sig på planernas område, vilja
förbjuda den under arbetsokets centnertyngd oförtröttade
praktiske medborgaren, som dock genom sin svett
uppbär samhällslifvets bestånd och liksom utgör roten till
dess evigt blomstrande, härliga lifskrona.»
Den goda brukspatronen visade sig nu icke allenast
vältalig, utan äfven poetisk. Han blef det ännu mera,
då vi efter förtärandet af en ypperligt lagad kötträtt
började att anlita karafinerna, hvilkas innehåll i utsökt
godhet motsvarade allt det öfriga i detta hus. Efter
vanliga umbäranden under en lång resa, lät jag allting
mig väl smaka, kanske till och med något för mycket
af det så kallade »löpande godset» eller vinet; men
så använde äfven min värd all sin stora förmåga för
att i de svulstigaste ordalag »persvadera» mig till glasens
påfyllande. Slutligen, när mina käkar icke stodo ut
med vidare arbete, tillgrep brukspatron Ohrtström en
silfverhalsad butelj, och tömmande dess innehåll i tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
